I över tio år har de som tvivlat på den officiella versionens sanningshalt beträffande terrorattackerna den 11 september 2001 ältat fakta och empiriska iakttagelser fram och tillbaka. De har skrivit artiklar, organiserat sig i olika yrkesgrupper, publicerat böcker, satt ihop filmer och videoklipp på nätet och ordnat demonstrationer och möten för att avslöja de ologiska förklaringar som presenterats som fakta av världens makthavare och deras medier för oss. Det har inte varit svårt att hitta kryphål och motsägelser i OCT-versionen (Official Conspiracy Theory). Dessa är legio och många är de vetenskapsmän som har reagerat genom att engagera sig i kampen för sanningen om 9/11.2
Det som ännu inte har blivit riktigt studerat och granskat är hur en så uppenbar lögn kan förbli oemotsagd av så många annars logiskt tänkande och hederliga människor. En stor psykologisk undersökning behövs för att kartlägga mänsklighetens tillstånd efter den 11 september. Sådana studier har påbörjats i USA av sociologer och psykologer och går under namnet SCAD (State Crimes against Democracy). Mycket tyder på att förövarna hade på förhand räknat ut att få människor skulle reagera till en början och att dessa skulle marginaliseras i chockens efterdyningar för att lämna plats för den enda officiella förklaring, som sedan skulle utbasuneras av uppköpta medier. Journalisterna världen över har valt att bortse från det faktum att emedan regeringars offentliga organ inte kan tänkas ligga bakom något så vidrigt, så finns det hemliga organ, som är beredda att gå till vilka överdrifter som helst för att cementera korporationernas herravälde över planetens resurser. President Eisenhower varnade i sitt sista tal till det amerikanska folket för det militär-industriella komplexet, medan president J F Kennedy bad journalisterna och publicisterna om hjälp för att avslöja det han kallade ”secret societies” i sitt tal från 1961. Vi vet hur det slutade. Dessa var förmodligen de sista två amerikanska presidenterna som försökte föra en självständig politik gentemot korporationsvärlden och vapenhandlarna.
Jag för min del tror inte att det är något ”land” eller ”religion” bakom slaget mot USA 2001. Det handlar om korporationernas hemliga fingrar, och dessa bekänner sig bara till ett land: pengarnas. Många högt uppsatta politiker, som Italiens f.d. president Cossiga eller Tysklands f.d. tekonologi- och forskningsminister von Bülow, Englands avhoppade handelsminister under Blairs regering, Michael Meacher, eller Rysslands f.d. överbefälhavare Leonid Ivashov (alla pensionerade förstås!) har redan pekat ut dessa förhållanden. Det har att göra med globaliseringens projekt och "enprocentens" rädsla att behöva dela med sig av sin rikedom. Den mänskliga kulturen har drabbats hårdare än vi tror av denna globalisering som kommer att sluta med att bara två sorters människor finns på jorden, de ytterst rika och de ytterst fattiga (med robotiserade arméer som kan hålla de senare i styr).
De sista hundra åren har världen sett hur alltfler nationer började ansluta sig till västerlandets tekniska under. Först Japan, sedan Kina och för inte länge sedan den sista av Asiens stora kulturer, den indiska, har försökt hitta en balansgång som tillåter dem att moderniseras samtidigt som de fick behålla sina kulturella särdrag. Detta gjordes med olika grader av framgång. Det tekniska undret har den benägenheten att radera de specifika dragen hos de folk som ansluter sig till det s k ”framstegsprojektet”. Det tillåter inte mångfald i o m att tekniken har sadlats om till att tjäna korporationerna och inte folken. Likriktning och pseudovetenskap blir resultatet, även om många tror att de får behålla sin egen kultur levande. Det muslimska bältet, som dessutom sitter på världens största oljereserver och är minst industrialiserat efter svarta Afrika, har varit ett av hindren för korporationernas slutgiltiga seger på planeten. Allt sedan 1800-talets slut har kolonialmakternas huvudbry varit att underkuva detta bälte och utnyttja dess resurser och strategiska läge som en bro mellan kontinenterna. Muslimerna har förstås bjudit på motstånd.
Man bör dock akta sig för att beskylla människor med normal religiös känsla för extremism. En vän i Kairo förklarade nyligen för mig skillnaden mellan en ”muslim” och en ”islamist” med följande ord: ”En muslim vet att Gud beskyddar honom. En islamist tror att det är han som beskyddar Gud!” Detta skulle kunna sägas om vilken sorts fundamentalism som helst, inte bara de religiösa varianterna, utan särskilt de som åberopar ekonomiska och realpolitiska argument för att rättfärdiga status quo i världen. (I de senares fall handlar det förstås inte om en ”Gud” utan om ekonomiska och sociala förmåner, dvs. upprätthållandet av makt och kontroll in absurdum.) Skulle t.ex. en viss muslimsk kultur lyckas förena andlighet med filosofiska, ekologiska och vetenskapliga grundprinciper kan den utgöra ett kännbart hot mot den merkantilism, som lagt större delen av planeten under sina tentakler och förvandlat oss till kallsinniga och cyniska konsumenter. Ränta är ju som bekant förbjudet inom islam. Men först måste muslimerna öppna sig för en dialog med andra kulturer. Därför var det tvunget att låta deras renässans utsättas för ett förgörande nederlag. Slaget mot USA 2001 var i själva verket ett slag mot den islamska kulturens förmåga att kunna bidra till en konkurrerande modell till den globalistiska och konsumistiska värld som håller på att skapas i hög fart.
Detta förklarar också varför kinesiska, ryska och indiska, ja samtliga världens regeringar, för att inte tala om arabiska maffiastyrda stater, väljer att gå på USA:s officiella linje när det gäller 11 september. Realpolitiska entiteter som går under namnet ”stater” och ”nationer” har förvisso problem med motsträviga kulturer som envisas med att åberopa etiska principer. Realpolitiken gynnas av att sådant hålls under kontroll, om inte genom s.k. ”liberalisering” och ”reformer” så genom skapandet av extrema fraktioner som tar till vapen och terror för att uppnå sina mål. Idag är det ett ganska spritt faktum att det var CIA som skapade al-Qaida för att bekämpa Sovjet i Afghanistan, att det var Israel som uppmuntrade Hamas för att splittra de sekulära palestinierna och att det var Sadat i Egypten som stödde jihadisterna för att bekämpa Nassers vänster. Det som inte många vet är att själva Muslimska brödraskapet stöddes av britterna i Egypten när det begav sig 1928 för att splittra den gryende nationella rörelsen, och att det var samma britter som såg till att wahhabiterna tog över makten på arabiska halvön under ibn Sauds mantel, samtidigt som de lovade bort Palestina till Europas sionister. Extrema rörelser under religiös täckmantel har alltid varit kolonialismens främsta allierade. Idag stöds Muslimska brödraskapet i Egypten öppet av USA.
Det som behövs idag är dock inte en judisk, kristen, muslimsk, buddhistisk eller sekulär kultur. Mer än någonsin behöver mänskligheten en syntes av alla goda humanistiska krafter som finns för att bekämpa den riktiga "ekonomiska" terrorn. För detta måste alla inse sina begränsningar när de står ensamma och sin styrka när de slår sig samman. För nu vet korporationerna (marknadstemplets prästerskap) att man kan lura mänskligheten, som visat sig inte vara mer seende än en skock sömniga kaniner i sina underjordiska gångar. Tydligen har fem tusen år av skrift, konst, filosofi och andlighet inte kunnat rädda människan undan totalitarismen, som inte bara klär sig i fascistiska kläder utan är ännu effektivare när den gömmer sig bakom teknikvänliga, ”demokratiska” ansikten. Alla ideal, all etik, har visat sig vara ett tunt skal på mänsklighetens hud. ”Glöm hjärtat, glöm förnuftet, dummer, det är magen som gäller”, lyder budskapet från alla affischer och medier. ”Och när vi talar om hjärtat och förnuftet, så ta det inte för bokstavligt, dvs. om du vill behålla jobbet.” Det är upp till oss att motbevisa makthavarnas och korporationernas cyniska syn på mänskligheten, genom att inte låta oss splittras och genom att söka oss till och bejaka allt som enar oss.
Seriös litteratur i ämnet 9/11 finns det en del på svenska tack vare Alhambra. Vi som arbetat med förlaget de sista 25 åren hoppas att du vill berätta för dina vänner och kollegor att böckerna finns. Alhambra har varit det enda förlag i Sverige, och kanske i hela Skandinavien, som vågat ge ut litteratur om 11 september. För detta har vi utsatts för politisk förföljelse, förtal och smutskastning från kulturmyndigheter, medier och vissa delar av etablissemanget som anser att man inte får ifrågasätta makthavarna när det gäller just den frågan. Förlaget som var hjälteförklarat när det gav ut arabiska författare som är kritiska mot den egna kulturen blev nupersona non grata när det började publicera västerländska författare som ifrågasätter makthavarnas officiella konspirationsteori. Så pass mycket yttrandefrihet och empirism har vi idag i väst.
Men det går att bjuda motstånd om man låter andra ta del av den litteratur som nu finns till hands. Låt oss säga att du som läser detta känner en arkitekt, ingenjör eller teknikintresserad i största allmänhet, som aldrig tänkt på frågan eller bara nonchalerat den. ”WTC 7 och dess mystiska kollaps: Varför den officiella rapporten om 11 september är ovetenskaplig och osann” av David Ray Griffin borde vara en given läsning för denna bekant/vän/släkting. Alhambra har stora problem och riskerar idag att läggas ner på grund av den nedsvärtning som drabbat oss i snart tio år. Ett sätt för dig att både hjälpa förlaget och få din teknikintresserade vän att ta ställning i frågan vore att låta honom/henne ta del av Griffins bok.
Inför 12 års minnet av händelserna den 11 september 2001 har en ny film lagts ut på www.ae911truth.org (Architects & Engineers for 911 Truth har idag ca 20 tusen supportrar varav över 2000 är licensierade arkitekter och ingenjörer): ”Explosive Evidence - Experts Speak Out” och den har premiär nu i september. Vi på Alhambra, som har skrivit under A&E petitionen som kräver en oberoende och opartisk undersökning av vad som hänt denna dag, hoppas att filmen kommer att visas i så många sammanhang som möjligt. Därför ber vi alla intresserade att arrangera en visning av filmen. Det skulle kunna vara på ert arbete eller skola, med en grupp vänner, i en förening eller organisation t.ex. Det kan också vara i ett större sammanhang, i en stor samlingslokal i ett studieförbund, kyrka eller folkets hus eller bara med den egna familjen eller släkt. Huvudsaken är att informationen i filmen kommer ut till så många som möjligt.
Denna kampanj kommer att vara igång i många av världens länder under denna period och många kommer att se filmen och ta del av de fakta som läggs fram, och du kan vara med i detta viktiga arbete! Det kommer att finnas en bra FAQ-mall (frequently asked questions) på www.ae911truth.org som man kan referera till om det kommer frågor. Viktigt är att hålla sig till fakta och referera till det material ”Architects and Engineers for 911 Truth” tillhandahåller. Ingen vet med säkerhet exakt hur eller varför byggnaderna revs, men det första och viktigaste steget till att få reda på det är en ny oberoende undersökning av händelserna den 11 september 2001. Jag hoppas du har blivit sugen på att hålla en visning av denna viktiga film! Om så är fallet kan du läsa om hur man kan gå tillväga på www.ae911truth.org - Seriös litteratur i ämnet finns det gott om på svenska tack vare Alhambra. Vi hoppas att du vill berätta för dina vänner och kollegor att böckerna finns.
Litteratur i ämnet på svenska
David Ray Griffin, professor i religionsfilosofi och teologi med över 40 vetenskapliga publikationer på sin meritlista ("WTC 7 och dess mystiska kollaps”, "Motsägelser om 11 september” och "Usama bin Ladin: död eller levande?”)
Eric Laurent är en av Frankrikes mest kända journalister (Le Figaro) och en bästsäljande författare vars böcker om Bushdynastin filmatiserades och till och med visades på svensk teve, dock utan att nämna att böckerna fanns utgivna på svenska!
Architects & Engineers for 911 Truth startades 2006 av Richard Gage. I skrivande stund har 2008 auktoriserade arkitekter och ingenjörer samt över 17 500 akademiker, studerande och andra supportrar redan skrivit under petitionen som kräver en ny opartisk undersökning av 911. Petitionen är öppen för alla.
( med författarens tillstånd )
Han skrev även denna påminnelser för Anna Lindh:
"Anna Lindh vänder sig i sin grav idag!"
Jag skulle precis skriva några rader till årsminnet av den 11 september när jag fick ett mail som berättar om den nya mottagaren av Anna Lindhs pris för 2013 (i stiftelsen som delar ut priset sitter bl.a. Mona Sahlin och Liza Marklund). Pristagaren är krigshetsaren och barnahataren Madeleine Albright! USA:s utrikesminister som under en intervju tyckte att en halv miljon döda irakiska barn är värt priset för att ta över Iraks olja. Kan Sverige hamna mycket lägre än så? Nästa steg blir att arrestera alla som vägrar titta på Aktuellt och läsa DN eller en annan av etablissemanget sanktionerade hypnoskanaler. Meningen är att du som låter dig föras bakom ljuset för att fortsätta tjäna en slant och se fram emot din pension, aldrig ska ha chansen till att ifrågasätta dem som för dig bakom ljuset, tvärtom, du ska betrakta dem som dina välgörare.
Min fråga till Sahlin och Marklund är enkel: Har ni godkänt valet av Albright som pristagare? Om ni inte har gjort det, då bör ni säga upp ert uppdrag i denna skamfilade stiftelse. Annars har ni sett till att vanhedra både ert och Anna Lindhs minne!
Det slog mig faktiskt, något som jag måste ha förträngt, att Lindh dödades just den 11 september! I Aftonbladet kan vi läsa en indignerad Åsa som tycker att valet är lite för magstarkt, åtminstone ur de döda irakiska barnens perspektiv, om de nu hade kunnat överleva sanktioner och krig. Annars får vi läsa också om hur Lindh var en "kontroversiell" politiker, då både höger- och vänsterfolk hade sina reservationer beträffande hennes roll som utrikesminister. Det var ju inte så enkelt att skilja mellan socialdemokrater och moderater, då som nu.
Men det jag kommer ihåg från året innan Lindh mördats var inte alls svenskarnas diskussioner kring hennes politik. Det jag minns är 2 saker. Först en lång presskonferens där hon visade röda ögat mot Israel och lovade personligen stödja palestiniernas mänskliga rättigheter (det var ju i efterdyningarna av Israels bärsärkagång på Västbanken och i Gaza 2002). Och den andra var hennes starka tal på FN:s möte i Geneve där hon tog klart avstånd från krig som lösning på världens problem (och det var i samband förstås med USA:s invasion av Irak 2003, några månader innan hon mördades). Dessa två "saker" ser jag dock aldrig omnämnda i några som helst medier i Sverige. Presskonferensen är förmodligen borttagen från youtube, om ingen har sparat den, och talet i Geneve är bortglömt. Det enda man vill minnas idag är att Anna Lindh har inte varit helt okontroversiell. "Varför" hon inte var det, ska man inte bry sig om!
Mitt enda möte med henne var i Alexandria, Egypten, i samband med invigningen av Svenska Institutet där. En liten kvinna med en liten ryggsäck som hon bar på hela tiden, enkla kläder och tennisskor, och som representerade Sverige. Egyptens utrikesminister Amr Mousa, som också var inbjuden till invigningen, såg ut som en pansarbil i jämförelse, med sin stela kavaj, skrikiga slips och ständigt omgiven av sina gorillor. Kvinnan som röt mot Israel och krigshetsarna inför FN måste vända sig i sin grav idag, nu när stiftelsen som skapats för att hedra hennes minne har till slut lyckats vanhedra det istället. Det är Den Stora Skammens Dag för mig! Inte bara "ett provocerande val" som Aftonbladet rubricerar Linderborgs artikel med. Aldrig hade jag trott att jag skulle få leva för att se Sverige hamna så lågt!
Hesham Bahari Bokförläggare / Alhambra
2013-11-30 vs.1.1; från 2013-11-28 [home] [svenska]
Hesham Bahari är bokförläggare hos Alhambra↩
see our collection of 173+ links on 9/11↩