Om att underlätta
samarbetet bland Muslimerna
Om meningsskiljaktigheter och resulterande problem
- sista avsnitt från:xL =broken link 2020-10-02: http://www.marifah.net/articles/modernsalafism-saidfoudah.pdf; Modern Salafism & Its Effect On Muslim Disunity [*]
[övers., titeln och anm. av OmarKN]

Det finns inga tvivel om att teologin [kunskap om Allah, Hans budskap,ʿilm ] är den lämpligaste av vetenskaperna vill man undersöka tvisterna mellan de olika Muslimska sekterna. Och denna vetenskap är lämpligast när man vill veta vilken av dem som är korrekt och vilken som är felaktig, eller vilken av dem som är mera korrekt än andra.

Lagen uppmanar Muslimerna att argumentera i frågor om deras religion, i motsats till dem som tror att det är olagligt. Detta beror på att meningsskiljaktigheterna verkligen finns, och det är obligatoriskt att antingen verka för att få bort dem eller minska dessa skillnader så mycket som möjligt.

Det är omöjligt att avlägsna dessa meningsskiljaktigheter eller ens försöka att få bort dem utan hjälp från [den islamiska] teologin [ʿilm ] och utan att argumentera på ett det bästa sätt.
 
Det råder ingen tvekan om att det är eftertraktat och önskvärt att belysa de grundläggande frågorna som rör religionen - vad som traditionellt kallas trosinnehåll [aqidah]. Att försumma meningsskiljaktigheterna och försöka glömma bort dem, eller sopa dem under mattan kommer aldrig att bli ett lönsamt alternativ när man försöker uppnå det som är närmast till sanningen och det som är korrekt.

Det faktum att det är omöjligt att nå en överenskommelse som inkluderar alla Muslimer kan inte motivera att sopa meningsskiljaktigheterna under mattan. Den grundläggande teologiska argumentationen visar att skillnader faktiskt finns. Dessutom är det etablerad i denna uppriktiga religion [Islam] att det är obligatoriskt för Muslimerna att arbeta tillsammans.

Följaktligen har vi två grundförutsättningar [premisser]:

A. Oenigheten finns och kommer att fortsätta 
B. Samarbetet mellan Muslimer är obligatorisk
 
Så - om vi säger att det är omöjligt för oss att arbeta tillsammans som Muslimer tills vi är alla helt överens i doktrinen [i den islamiska läran] - både i dess grundprinciper och i dess  subsidiära frågor - så innebär detta att ett samarbete är omöjligt, vilket är en felaktig slutsats.

Däremot kan vi säga att ett samarbete är obligatoriskt och att det är beroende på en överenskommelse [i läran], som innebär detta att vi måste glömma våra meningsskiljaktigheter och sopa dem under mattan.

Nu är ju detta också är fel, eftersom det innebär att bortse från det som är verkligt och ignorerar det som inte kan ignoreras. Varje sekt [grupp, minhaj] påstår att den är korrekt och på [vägen till] sanningen, hur kan då en sekt [grupp, minhaj] befallas att ignorera det som den hävdar är rätt?
Den sunda uppfattningen grundar sig på en teologisk argumentation som uppmanar alla ... att samsas mellan de två premisserna [A, B].
 
Den första premissen är från sinnesvärlden, och är ett medel till kunskap. Den andra premissen är hämtad från religions entydiga texter [Koranen, hadith]. Men det är fel att försumma eller ignorera endera.

Den logiska slutsatsen är att det är obligatoriskt [för Muslimerna] att arbeta tillsammans och samtidigt ha kvar sina skilda uppfattningar som de har med andra [Muslimer], och det är obligatoriskt att vidta konkreta åtgärder medan de [tidigare nämnda premisserna] hålls och realiteten beaktas.

Sammanfattningsvis är det obligatoriskt att arbeta tillsammans med andra [inom vår Ummah] samtidigt som man tar del av meningsskiljaktigheterna [dvs. man sopar de inte under mattan]. I så fall samarbetar man antingen där det finns meningsskiljaktigheter eller där det finns gemensamma uppfattningar [i religionen] och så klart kan konstruktivt arbete endast ske där det finns gemensamhet.
Obligatoriska åtgärder som ska utföras måste baseras på dem punkterna där Muslimerna är överens, samtidigt som det inte går att bortse från de unika egenskaperna som dem olika islamiska grupperna eller sekterna har och att man ser till argumentera på det bästa sättet.

Vissa personer uppfattar meningsskiljaktigheter bland Muslimer som ett hot och som faror som måste bekämpas, och att dem är skadliga för Umman och att dem kan leda till dess undergång.

Vi är inte av den uppfattningen och säger att även om förekomsten av väl grundade meningsskiljaktigheter mellan de stora sekterna kan ha vissa effekter, så leder dem till större vinster totalt sett.

Den viktigaste av dessa fördelar är en pågående granskning av och fortlöpande forskning i grundprinciperna. Detta i sin tur leder till [en sorts] tävling för att vederlägga dem externa motståndarna som inte tillhör religionen - som Imam al-Ghazali sade när han stred mot filosoferna:
Och Allah ger all framgång!
Sa'id Foudah



*Det var sista avsvnittet och slutordet från ett paper om:
MODERN SALAFISM &  ITS EFFECT ON MUSLIM DISUNITY
PAPER  SUBMITTED  TO  THE  CONFERENCE  OF   THE  INTERNATIONAL  
ISLAMIC UNIVERSITY OF  MALAYSIA
Shaykh Sa'id ʿAbd al-Latif Foudah



Läs hela texten (pdf) här: xL =broken link 2020-10-02: http://www.marifah.net/articles/modernsalafism-saidfoudah.pdf (med tillstånd)