Det som är helig är det som kommer från Ovan: Profeterna, symbolerna och lärorna som ger oss kunskap om den Högsta Verkligheten – Gud eller Allah. Framför allt är det Gud som är det Heliga, men Han är också det Eviga, Livet, Allmakten, Allvetande, Barmhärtigheten.

Han fanns när det varken fanns tid, rum eller ting.
Han är nu såsom Han alltid varit.
Inget ting är Honom lik och inget väsen Hans like.

Tyvärr har den moderna människan förlorat sinne och sin vördnad för det Heliga. Och man har även förlorat den heliga kunskapen med vilken man lär känna det Heliga. Människan är enligt de gudomliga traditionerna (Veda, Tora, Evangeliet, Koranen m. fl.) till sitt väsen nämligen den som begåvats med ett intellekt (intellectus) som har sin grund i det Gudomliga och bara med dess ljus går det att känna det Absoluta och det Gudomliga.[1]

Den nyligen spridda fitna (arabisk mångtydig term vilken bl. a. står för olycka osämja, förtryck, splittring)[2] i samband med karikatyrerna av Profeten Muhammad ﷺ frid och välsignelser vare med honom) som vi bevittnar år 2005/6 är inte bara ett angrepp på den islamiska religionen och dess centrala symboler utan också ett angrepp på det Heliga själv:

{Ty (fitna) frestelse (förtryck) är värre än
dråp (värre ont än döden)}
Sura 2-191

Västerlandet (med det menar jag den västerländska livsstilen) har förlorat kunskapen om det Heliga och vissa radikaler går så långt som att förneka dess existens. Eller så har man skuffat undan Gud in i indifferensens dunkla mentala hörn. Världen har blivit allt.

{De som såg (gör) sin religion som en lek och tidsfördriv (gyckel och skämt), därför att de hade fångats av det jordiska livets (lockelser)}
(Koranen 7-51)

Den "västerländska" människan dyrkar rationalismens förmenta förträfflighet samtidigt som hon blivit materialismens olyckliga tjänarinna. Man förkastar vägen till lycksalighet till förmån för flyktiga fröjder.

Den fortskridande processen av intellektuell utarmning mot en allt mer anti-traditionell* verklighetsuppfattning i Västerlandet har en lång och brokig historia[3]: Förfallet började med förstörelsen av Tempelriddarorden[4] 1312 e. Kr. som hade ett intensivt kulturellt och andligt utbyte med den muslimska världen, och den så kallade Renässansen[5], som istället för att vara en "pånyttfödelse" var en "intellektets förmörkelse" där man i "upplysningens" fagra banér introducerade den hellenistiska hybrisen (att det människliga förnuftet, ratio, är det enda tillförlitliga redskapet för att nå kunskap)[6]. I släptåget av Renässansen kom snart Reformationen, som utarmade den katolska tron och inledde sekulariseringen av Europa.

Den franska revolutionen omkullkastade de andliga och världsliga hierarkierna för att med giljotinens blodiga våld förverkliga drömmen om "folketstyret". Detta moderna projekt gjorde slutligen människan till alla tingens mått har nu kulminerat i dagens absurda postmodernistiska, där "sanningen" blir det som ivrigast marknadsförs som sant och där allt som påminner om Traditionens* tidlösa principer förlöjligas och begabbas. Av hinduerna benämns den epok som vi nu befinner oss i "Kali Yuga", eller "Den mörka tidsåldern". Den franske religionsfilosofen René Guénon, alias Abd al-Wahed Yahya (1886-1951) var den förste att använda sig av begreppet i västerländsk kontext.

Postmodernismens anda illustreras tydligt av den italienske fursten Berlusconi. Han har inte formats av Gutenberg och upplysningsidén, utan tillhör tevens och massmediernas epok (Se "Kali Yuga"), där det enda som räknas är framtoning (image) och uppfattning (perception). Berlusconi är ... ett verkligt barn av sin postmodernistiska tid, i vilken det inte spelar någon roll vad som verkligen händer, utan på vilken version av händelserna folk tror på. Han ska ha sagt till en av sina underordnade journalister: "Förstår du inte ... att något som inte visas på teve, inte existerar?" (Källa DLF)

Sedan[8] fortsatte det modernas och upplysningens tillskyndare med att erövra världen och angrep där det Heliga i andra religioner, inte minst i Islam. Man underkastade de muslimska och andra traditionella folk i Asien, Afrika och Amerika[9], rövade bort deras kulturella och religiösa skatter (forna Egypten, Babylon, Ghana, Angkor, Inka), installerade moderna, västinriktade eliter vilka så småningom tog över efter de koloniala byråkraterna för att bättra kunna utsuga de förtryckta massorna.

I globaliseringens tidsålder går man ett steg vidare och angriper sjölva Islam, särskilt det Heliga[10]. (Detta visar förresten att Islam blivit en faktor att räkna med, ja ett ljus i mörkret). Men muslimerna i gemen genomskådar dessa provokationer och medan dem avvisar dem bestämt, svarar dem med tålamod och upphöjt lugn.

En del muslimer handlar dock inte alltid i enlighet med sin tradition* och en minoritet har oklokt råkat i vrede. Däri finns ett verkligt bekymmer. Men ingen upplysningsman behöver tala om för muslimerna hur de ska leva sina liv. Deras rättsnöre finns i Koranen, den profetiska traditionen och hos de lärde som förvaltar de heliga vetenskaperna, inte hos MTV och hos postmodernismens småpåvar.

Ett angrepp på det Heliga är i princip ett angrepp på alla religioner, men eftersom de icke-islamiska religionerna har knappast längre har krafter kvar (efter det moderna projektet) kvar att stå emot, är det Islam som tar på sig denna essentiella uppgift: att försvara det Heliga.

Islam har genom århundradena bevarat den äkta och oförvanskade uppenbarelsen från Gud, Världarnas Herre. Den försvarar alla profeter, helgon och martyrers ära, inte blott Jesus, Moses och Abraham (frid vare med de alla). Allah säger till den siste av Hans budbärare, profeten Muhammad ﷺ frid och välsignelser vare med honom) i den Nåderike Koranen:

{Men judarna och de kristna skall aldrig bli tillfreds med dig, förrän du följer deras livsstil (lära) (milla). Säg 'Guds vägledning är förvisso den rätta (den enda sanna) vägledningen', och om du rättar dig efter deras hugskott (önskningar) efter all den kunskap som har kommit dig till del, får du sannerligen ingen beskyddare eller hjälpare i (mot) Gud.}
Sura 2-120.

Dvs. de orättrogna (kuffār) kommer inte att nöja sig tills muslimerna och de troende följer deras "milla". Men milla avser här inte dīn, dvs. "religion." För inom Kristendomen och Judendomen har den ursprungliga läran förvanskats - mycket på grund av alla kompromisser med den härrskande makten och senare med moderniteten, så att den har nästan blivit helt och hållet undertryckt och idag har den inget kvar att erbjuda av äkta andlighet.

Därför bör milla idag betyda den profana västerländska livsstilen - "way of life", som leder människan bort från den rätta vägen, d v s den av Gud instiftade Traditionen, vilken förverkligades och exemplifierades av profeten Muhammad. ﷺ frid och välsignelser vare med honom.

Denna milla (moderna livsstilen) har kapat av länkarna till Himlen och hindrar därmed människan från att uppnå kunskap om sitt gudomliga ursprung och sin gudomliga bestämmelse och att ta emot de himmelska inflytelserna.
Hon riskerar i sin ensamhet, ångest och villfarelse istället att drabbas av högmod, omtöcknad som hon är av egoismens dimma, eller ännu värre, ett förakt för det Heliga; oförmögen att befria sig från egoismens och taghūts (demoners och sataners) slaveri.

Trots detta arma tillstånd är allt hopp ännu inte ute för människan, för Gud har förvisso uppmanat de att vända om: