3. Jihad är inte synonymt med att utkämpa krig. Följaktligen är inte varje jihad strid och krig, och varje strid är inte jihad. En djupare läsning av Islams primärkällor klargör att varje form av andakt inkluderas i jihad. Så är t.ex. tillgiven kärlek för sina föräldrar en form av jihad, så som Profeten ﷺ , Guds frid och välsignelser vare med honom, sade: “Gör din jihad genom att tjäna dem [dina föräldrar].” En annan form av jihad är att lyda Gud, som en hadith intygar, “Sann jihad är att sträva mot egot för att lyda Gud.”
Därför uppmanar vi er att utöva en jihad som tveklöst för er till Paradiset och håller er långt borta från helvetet: Minns och åkalla Gud ofta, understöd byggandet av moskéer, var vänlig mot människor och främja det bästa i civilisationen. Den stora lärde Ibn Taymiyyah sade att jihad omfattar alla former av andakt och rättfärdiga handlingar, även de som rör handel och tillverkning.1
Ditt samhälle behöver ditt engagerade arbete, ditt intellekt, och dina krafter för att sträva för det gemensammas bästa, där detta sammanfaller med gemensam samhällelig utveckling.
Beträffande den jihad som refererar till strid och krig, är den menad att försvara friheten att utöva sin tro, som det står i koranversen: … de som i strid mot all rätt jagats bort från sina hem för att de säger: { Gud är vår Herre! } Koran 22: 40
Som regel förväntas relationerna mellan muslimer och människor av annan tro och övertygelse vara fredliga. I den ursprungliga lagstiftningen avses innebörden av jihad vara ‘att söka evig fred’.
Det är därför som alla troende uppmanas att ingå i ett tillstånd av fred:
{ Troende! Ge er hän åt Gud i hel och full underkastelse [under Hans vilja] och följ inte i djävulens fotspår - han är er svurne fiende.} Koran 2: 208
Det är också en plikt för de troende att acceptera alla försök och möjligheter att stifta fred:
{ Men visar de sig villiga att sluta fred var då även själv beredd att göra det om de är benägna för fred, var då även själv villig till och lita till Gud.} Koran 8: 61
Det är t.ex. mycket välkänt att Profeten ﷺ , Guds frid och välsignelser vare med honom, kompromissade mycket vid Hudaybiyyahs vapenstillestånd för att kunna sluta fred.
När det gäller den militära jihad, var den föreskriven vid tillfällen då det inte fanns övergripande fördrag eller avtal, som skulle ha gjort det möjligt att förmedla Islams budskap utan militärt beskydd. Dessutom fanns det inga allmänt erkända och accepterade gränser, annat än de som upprätthölls med våld, eller genom de stora avstånd som separerade olika områden.
Det fanns heller inga massförstörelsevapen vid denna tid. I vår tid finns inte längre dessa förutsättningar. Hur kan en Muslim som förstår texterna och den Islamiska lagens mål uppmana till krig mot alla andra nationer? Den som gör det saknar omdöme, visar prov på bristfällig intelligens, är okunnig om Islams sanna väsen och ovetande om samtidens realiteter och tycks inte ha andra syften än att { ställa till ofärd på jorden }.
Översättning: ACN
Som noteras i Ikhtiyarat av al- Ba’li↩
START ◊ Gå till DEL 6. Att förbjuda det onda - konsekvenser 
vs.1.2
