Att dräpa en människa - vilken som helst - är haram (förbjudet och okränkbart enligt islamisk lag), det är också en av de mest avskyvärda synderna (mubiqat ).
Det är känt att alla religioner förbjuder dödandet av sändebud. Sändebud här är människor som skickas från en grupp människor till en annan, för att utföra en ädel uppgift såsom försoning eller överbringandet av ett budskap. Sändebud har en speciell okränkbarhet. Ibn Masoud sade: "Sunnan förutsätter att sändebud aldrig dödas."14 Om journalister är ärliga, och inte är spioner, kan de sägas vara sändebud, eftersom deras jobb är att avslöja sanningen för människor i allmänhet. Ni har skoningslöst dödat journalisterna James Foley och Steven Sotloff, även sedan Sotloffs mor vädjade till er och bad om nåd. Även biståndsarbetare är barmhärtighetens och godhetens sändebud, Ni dödade biståndsarbetaren David Haines. Vad ni har gjort är tveklöst förbjudet (haram).
Alla muslimer ser en stor dygd i Jihad. Gud (må Hans Majestet vara upphöjd!) säger: { Ni som tror, när ni kallas att kämpa för Guds sak klamrar ni er fast vid det jordiska, } (Al-Tawbah, 9: 38); och: { Och kämpa på Guds väg mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare. } (Al-Baqarah, 2: 190) och många andra verser. Imam Shafi'i och de andra tre lagskolornas imamer, och faktiskt alla muslimska lärda ser i Jihad en offentlig skyldighet (fard kifayah ) och inte en individuell skyldighet (fard ayn ), eftersom Gud säger: {Gud har lovat dem alla det högsta goda, men åt dem som kämpar för Hans sak har Gud gett företräde framför dem som stannar hemma och [lovat dem] en rik belöning,} (An-Nisa, 4: 95).
Ordet "jihad" är en islamisk term som inte kan tillämpas på väpnad konflikt gentemot någon annan muslim; det är [tydligen] en väletablerad princip. Dessutom är alla muslimska lärda överens om att jihad är villkorat av ett godkännande [?] från ens föräldrar. Beviset för detta är att en man kom till Profeten ﷺ må Gud välsigna honom och ge honom frid, och bad honom tillåta honom att utföra jihad, varpå Profeten ﷺ må Gud välsigna honom och ge honom frid, frågade honom: “Är dina föräldrar vid liv?” och han svarade: “Ja.” Profeten ﷺ sade då: “Utför jihad (kamp) genom [att tjäna] dem.”15
Dessutom finns det två typer av jihad i Islam: det större jihad, som är jihad (kamp) mot egot; och det mindre jihad som är kamp mot fienden. Om det större jihad, sade Profeten ﷺ må Gud välsigna honom och ge honom frid: “Vi har återvänt från det större jihad till det mindre.”16 Om du säger att denna hadith är svag eller apokryfisk, är svaret att bevis för detta koncept finns i själva Koranen:
{Lyd alltså icke de otrogna, utan kämpa oförtröttligt mot dem med den.} (Al-Furqan, 25:52). “Med den” i denna vers syftar på Koranen, som är: { läkedom för vad som dvälves i er bröst } (Yunus 10:57).
Detta är klart från en Hadith där Profeten ﷺ må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “Ska jag berätta om den bästa av alla gärningar, den bästa handling av fromhet i er Herres ögon, och som kommer att höja er status i Livet och är bättre för er än att spendera guld och bättre än att gå ut med vapen mot er fiende och slå deras halsar och att de slår era nackar? De sade: “Ja.” “Profeten ﷺ må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “Att minnas och åkalla Gud.”17
Således är det stora jihad ett jihad mot egot och dess vapen är att minnas och åkalla Gud och att rena själen. Dessutom har Gud klargjort förhållandet mellan de två typerna av jihad i en annan vers: { Ni som tror, när ni möter en [fientlig] styrka i strid, håll stånd och ha ständigt Gud i era tankar, för att det skall gå er väl i händer. } (Al-Anfal, 8:45). Således är att står fast det mindre jihad och är beroende av det större jihad som är jihad mot egot genom att minnas och åkalla Gud och genom att rena själen.
13: Propheten ﷺ dödade varken hycklarna som var oense med honom, ej heller tillät han att de dödades. Faktiskt sade Profeten, må Gud välsigna honom och ge honom frid: ”Så att folk inte säger att Muhammed dödade sina följeslagare.”
Rapporterat av Bukhari i Kitab Tafsir al-Qur’an, no. 4907, och av Muslim i Kitab al-Birr wal-Silah, no. 2584.↩
14: Rapporterat av Imam Ahmad i hans Musnad, (Vol. 6, p. 306). ↩
15: Rapporterat av Al-Bukhari i Kitab al-Jihad, no. 3004. ↩
16: Rapporterat av Al-Bayhaqi i Kitab al-Zuhd, (Vol. 2, p. 165), and by Al-Khatib Al-Baghdadi i Tarikh Baghdad, (Vol. 3, p. 523). ↩
17: Rapporterat av Imam Malik i Al-Muwatta’; Kitab al-Nida’ Lissalah, no. 490, även rapporterat av Al-Tirmidhi in Kitab al- Da’awat, och av Ibn Majah in Kitab al-Adab, no. 3790, och rättat av Al-Hakim i Al-Mustadrak (Vol. 1, p. 673). ↩
• nästa del följer här [LINK]
|
START ◊ Gå till del 07 Den verkliga betydelsen av Jihad - B
vs.1.4