|
{När hycklarna kommer till dig säger de: ’Vi vittnar om att du verkligen är Guds budbärare.’ Och Gud vet att du verkligen är Hans Sändebud, och Gud vittnar om att hycklarna verkligen är lögnare.} (Al-Munafiqun, 63: 1)
Gud betecknar alltså hycklarnas ord angående Profetens budskap, som ett obestridligt faktum, som lögn, eftersom deras avsikt var att ljuga, även om det är sant i sig. Det är en lögn eftersom de yttrade med sina tungor en sanning som Gud vet att deras hjärtan avvisar.
Det innebär att otro, kufr, kräver avsikten för otro, och inte bara tankspridda ord eller handlingar. Det är inte tillåtet att anklaga någon för otro misstro utan bevis för avsiktlig otro. Det är inte heller tillåtet att anklaga någon för att vara en icke-muslim, utan att förvissa sig om hans avsikt. Det är trots allt möjligt att personen tvingades till det, eller är okunnig, galen och inte menar det. Det är också möjligt att han missförstått en viss fråga. Gud säger:
{ Den som förnekar Gud efter att ha antagit tron, inte den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron - sådana (människor) ådrar sig Guds vrede och ett hårt straff väntar dem.} (Al-Nahl, 16: 106)
Det är förbjudet att tolka innebörden av en persons gärningar; endast personen själv får tolka sina egna gärningar, särskilt när det finns meningsskiljaktigheter bland muslimerna beträffande just den gärningen.
Det är också förbjudet att förklara andra vara icke-muslimer (takfir), när det grundar sig på en fråga där det finns en meningsskiljaktighet bland de muslimska lärda. Dessutom är det förbjudet att deklarera en hel grupp människor icke-muslimer. Otro gäller endast individer beroende på deras gärningar och avsikter. Gud säger:
{ Och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda.} (Al-Zumar, 39: 7)
Slutligen är det förbjudet att deklarera människor som inte ifrågasätter andras otro, eller vägrar att förklara dem som icke-muslimer, som icke-muslimska.
Anledningen till att denna punkt har diskuterats i sådan detalj är att du delade ut böcker av Muhammad bin Abdel-Wahhab så snart du nått Mosul och Aleppo. I vilket fall som helst, de lärda shaykherna- inklusive Ibn Taymiyyah och Ibn al-Qayyim Al-Jawziyyah-skiljer mellan en icke troendes (kafir) handlingar och att deklarera människor som icke-muslim (takfir). Även om en person utför en handling som har inslag av misstro, innebär detta inte att personen i fråga nödvändigtvis ska bedömas som en icke troende av de skäl som presenteras tidigare. Al-Dhahabi[38] berättade att hans lärare, Ibn Taymiyyah, brukade säga i slutet av sitt liv: ”Jag deklarerar inte någon av Ummahs medlemmer som icke-muslim…” Profeten ﷺ må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade:
”Den som är stadig med sin tvagning är en troende,” så den som iakttar de föreskrivna bönerna med tvagningen är muslim.”
Detta är en avgörande punkt och Profeten ﷺ må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: ”Subtil shirk (dvs. att man associerar en partner med Gud) är när någon ställer upp sig för att be och förskönar sin bön för någon som ser på.”[39]
Han beskrev därmed prål i bön som “en subtil shirk", vilket är mindre shirk. Denna mindre shirk, i vilket vissa tillbedjare faller i, anses inte vara större shirk och kan inte leda till takfir eller att man kastas ut ur Islam. För alla utom Profeter och budbärare gäller att de dyrkar Gud enligt deras kapacitet, och inte som Gud förtjänar. Gud säger:
{ De mätte inte Gud med Hans rätta mått ...} (Al-An'am, 6: 91) och:
{ De frågar dig om Anden. Säg: ’Anden hör till det som är min Herre förbehållet - men ni har endast fått en ringa del av kunskapen.’} (Al-Isra ', 17: 85)
Ändå godtar Gud en sådan dyrkan. Och människor inte kan föreställa sig Guds, eftersom: { ... Det finns inget som honom ...} (Al-Shura, 42: 11) och: { Blicken uppfattar Honom ej, men Han uppfattar blicken ...} (Al-An'am, 6: 103). Inget är känt om Honom 
med undantag för vad Han har uppenbarat genom uppenbarelsen (al-wahy) eller vad Han förmedlade till profeten Muhammed ﷺ må Gud välsigna honom och ge honom frid: { ... Han låter ingivelsens ande stiga ned enligt Sin plan till den Han vill av Sina tjänare ...} (Ghafir, 40: 15) Så hur kan någon ta upp ett svärd mot andra bara därför att han eller hon tror att de inte dyrkar Gud som Han förtjänar?
37: Berättad av Al-Bukhari i Kitab Bad 'al-Wahy, nej. 1; också berättad av Muslim i Kitab al-Imarah, nr. 1907 ↩
38: Al-Dhahabi s Siyar A'lam Al-Nubala', (vol. 11, s. 393) ↩
39: Berättad av Ibn Majah, Kitab al-zuhd, nr. 4204 ↩
• nästa del följer här [LINK]
|
|
 |
START ◊ Gå till del 11 Skriftens folk 
vs.1.4