|
Den lärde Ibn Nujaym sade: "Det är inte tillåtet att ha flera statsledare (Imamer) samtidigt. Inom ett land kan det finnas många domare, men det ska endast finnas en ledare ."12 Al-Bahjouri sade: "Det är en plikt att lyda sin ledare även om han inte är rättvis eller pålitlig och även om han syndat eller gjort fel."13 Abu Hanifa förklarade att ett statsöverhuvud inte får avsättas på grund av att han är en "dålig" person (fāsiq). 14 Hudhaifa bin al-Yaman berättade en hadith där Profet Muhammad ﷺ sade: "Det kommer att finnas ledare efter mig, som inte följer min vägledning och min sunna och bland dem kommer det finnas män med hjärtan som ett satans hjärta i en människokropp." Och jag frågade Profeten Muhammad ﷺ: "Vad bör jag göra i en sådan tid?" Han svarade: "Lyssna och lyd ledaren, även om han piskar din rygg och tar dina pengar, lyssna och lyd honom."15
Enligt en annan tradition frågade Auf bin Malik: "O Allahs budbärare, råder du oss att kämpa mot dem? Han svarade: "Nej, kämpa inte mot dem så länge de inte hindrar er från att be era böner (salat). När du ser något hos dem som du inte gillar, avsky deras handlingar inte dem, och sluta inte handla i lydnad mot dem." 16 Bukhari och Muslim rapporterade från Abdullah ibn al-Abbās, "om någon ogillar sin ledare måste han vara tålmodig. Agerar han med det minsta tecken på upproriskhet eller destruktivitet gentemot sin ledare och sedan dör, så dör han i det för-islamiska tillståndet av okunnighet (jahiliyya) och synd."
Dessa källtexter är klara bevis på att vem som helst som lever under en viss regering måste lyda under den och leva i frid. Det är förbjudet att gripa till vapen mot sin regering. Islam förkastar fullständigt uppror och våld som riktas från vilken grupp som helst mot ledaren. Det förbjöds av profeten Muhammad ﷺ och det är anledningen till varför de dör i okunnighetens tillstånd (jahiliyya). Islam anser sålunda att uppror mot ledaren är orättfärdigt. Dessa hadither intygar att man måste vara tålmodig gentemot sin ledare även om han utövar förtryck. Haditherna syftar på ett lands ledarskap, inte till ledaren i en liten grupp. Således är grupper som griper till vapen mot sina regeringar förbjudna i Islam och automatiskt olagliga och klandervärdiga.
Det riktiga sättet att rätta till en ledares misstag är enligt följande hadith "den bästa jihad är när man säger sanningens ord i närvaro av en tyrann."17 Observera här att hadithen inte talar om att kämpa mot sin ledare, utan istället prisar hadithen den som vädjar till sin ledare. Beväpnat och våldsamt motstånd mot en statsregering kan aldrig erkännas som jihad i Allahs väg, trots att många grupper hävdar just detta.
Olyckligtvis ser vi idag otaliga personer och grupper som kallar sina staters ledare avfällningar (förrädare) eller icke-troende och ger på så sätt sig själva en ursäkt att utropa 'jihad' samtidigt som de stöder detta genom att påstå att de inte regerar i enlighet med den profetiska uppenbarelsen. Värre är att de även terroriserar och dödar regeringsmedlemmar, folk från armén och statstjänstemän, helt enkelt för att de är lätta måltavlor. Dessa grupper använder sig av en 'militant islamisk' ideologi för att rättfärdiga sådana brottsliga handlingar. De påstår att ledaren, regeringen och dess tjänstemän är kriminella, står i vägen för den 'sanna Islam' och måste elimineras. På så sätt blir de, som är oskyldiga till brott och endast tjänar sitt levebröd som t.ex tjänstemän, officerare, kommunanställda och poliser måltavlor för extremistiska ideologier. Dessa grupper tvekar inte att terrorisera en hel nation och utför räder med oskyldiga som offer.
Det är varken tillåtet att kalla ledaren för otrogen om han begår fel eller att indoktrinera folk att ta till vapen mot honom. Under Profet Muhammads ﷺ tid - efter erövringen av Mecka � fanns det en följeslagare som hette Hatib ibn Abi Balta som stödde några av fienderna avsevärt och lämnade ut hemlig information. Troligtvis är det ingen idag som stödjer en tyrann på samma sätt som Hatib gjorde då. När han tillfrågades vilka hans motiv var svarade han, "O Allahs budbärare! Skynda dig inte att döma mig! Jag hade starka band till Qurayshiterna, men jag tillhörde inte deras stam och de andra utvandrararna som var med dig hade sina släktningar i Mekka som skyddade deras närstående och egendom. För att Qurayshiterna skulle skydda mina närstående med tanke på att jag inte var släkt med dem gjorde jag dem en tjänst.
Jag gjorde detta varken på grund av att jag blev otrogen eller avfällning eller att jag föredrog otron (kufr) framför Islam. Allahs Profet Muhammad ﷺ svarade: "Habib har talat sanning".
Detta visar att Profet Muhammad ﷺ aldrig ansåg Habib vara utanför Islam fast han var helt medveten om hans handlingar och inte heller lät han straffa honom. Vad som beträffar Habib och hans hjälp till de icke-troende uppenbarade Allah följande vers: "O ni som tror! Ta inte Min fiende och er fiende som vänner: Ska du bjuda dem på kärlek medan de förnekar det som sänts ned till dig av sanningen och medan de drev ut Budbäraren och er därför att de trodde på Allah, er Herre?" Sura Al-Mumtahanah 60-1 även om versen klandrar Hatib och visar att han gjorde fel, tog Allah, må Hans Majestät bli upphöjd, honom ändå inte ut ur tron och fortsatte att tilltala honom med den ärofulla titeln; "och ni som tror" trots att han hade hjälpt Islams fiender.
Det här bevisar att även om någon hjälper en icke-islamisk regering, så får man inte skada personen i fråga, ty Profet Muhammad ﷺ straffade inte Habib. Man kan undra hur det kan komma sig att så många grupper idag tar sig rätten att kalla regeringstjänstemän som avfällningar och icke-troende och hur de kan utföra fatwan med syfte att döda dem? De kanske arbetar för regeringen för att försörja sig eller för att förbättra framtida relationer i det islamiska samfundet och öka förståelsen för Islam.
Sådana handlingar har ingen grund i Islam. Istället stödjer de sig på en extremistisk ideologi som är långt ifrån mittens väg och som alltid utgör denna Allahs välsignade religion.
not:
vs.2.4