Begreppet Tradition
Tradition betyder etymologiskt "det som överförs" på
ett eller annan sätt [av det gudomliga, metafysiska
budskapet].
"Dessutom omfattas tradition även av helheten av olika
sorters institutioner, som har sin princip i den
traditionelle läran." EDH-68
[Tradition har alltså ingenting att göra med folkens seder och bruk, må de vara gamla eller ej.]
Tradition "kan vara skriftlig lika väl som muntlig,
fast vanligtvis har den framför allt och från
begynnelsen varit muntlig .., men ... den skrivna
delen och den muntliga delen utgör överallt två
kompletterande delar av en och samma tradition, som
kan vara religiös eller annat och vi tvekar inte att
tala om "traditionella skrifter". EDH-67
Civilisation
En civilisation är resultat och uttryck av en bestämd
gemensam mentalitet hos en grupp människor... Vad som
beträffar Orientens civilisation kan man säga att "den
i sin helhet syns vara som väsentligen tradition." fn1
I motsats till detta är västerlandets civilisation i
avsaknad av varje traditionell drag, med undantag för
sin religiösa element, som är den enda [del av
samhället] som har bevarat denna karakteristik. fn1
EDH-69
"De traditionella institutionerna som sprider sin
traditionella karaktär till hela det övriga samhället,
har sitt existensberättigande i sitt mer eller mindre
direkta beroende, som är alltid önskad och medveten,
till en lära som i grund och botten är av
intellektuell art. Men intellektualiteten kan vara i
sitt rena, [ursprungliga] tillstånd och då rör det sig
alltså om en verkligen metafysisk lära, eller annars
kan den vara blandat med olika heterogena element, som
ger anledning till uppkomsten av en sort religion
eller andra levnadsmönster som kanske är mottagliga
för en traditionell lära." EDH-69
Traditionen inom Islam
"Inom Islam har traditionen två skilda aspekter, den
ena är den religiösa, och det är den som är direkt
knyten till helheten av de sociala institutionerna,
medan den andre aspekten, som är helt orientalisk, är
den som är den verkligen metafysiska.
Till en viss grad har det med scholastikens lära
funnits något av det slaget i medeltidens Europa, där
den arabiska påverkan har varit rätt så tydligt. Man
måste dock tillägga, för att inte driva analogierna
för långt, att metafysiken [i medeltidens Europa] har
aldrig kunnat frigöras från teologin som den borde ha
gjorts, dvs från sin speciella användning i det
religiösa tänkandet. Det som finns där som [verkar
vara] metafysiskt är det inte verkligen, ty
metafysiken förblev då underkastat vissa begränsningar
som verkar vara inneboende i hela den västerländska
intellektualiteten; utan tvekan måsta man se dessa
båda brister som en följd av den judiska och den
grekiska mentaliteten." EDH-69/70
"Om man för ögonblicket bara betraktar den yttre sidan
[av Islams civilisation ] (kan man säga att) hela [den
sociala och politiska] ordningen i den muslimska
världen (fn1
) vilar på en tradition, som kan kallas en
religiös sådan. Det är alltså inte som i dagens
Europa, där religionen är en del av den sociala
ordningen, tvärtom är det hela den sociala ordningen [
i den islamiska civilisationen, fn1
] som anpassar sig
till religionen, vars lagstiftning är oskiljaktig
[knyten till traditionen] och finner där sin princip
och sitt existensberättigande.
Det är detta som Européerna som hade att göra med de
muslimska folken aldrig riktig kunnat förstå, vilket
var syn för dem, ty denna okunnighet har lett till de
största och mest oupplösliga politiska fel." EDH-61 cu
Om
den traditionella undervisningen
Dessa anmärkningar gäller ... för hela Orienten.
EDH-261
Att bevara och att föra vidare den traditionella läran
är den väsentliga uppgiften av den högsta [och andliga
eliten].
Hela den sociala ordningen beror på [den
traditionella] läran. Utan den finns det inget stabilt
och bestående.
Det finns där ett andligt faderskap, som uttrycks
mycket bra (i Hindien) med begreppet 'guru' = lärare,
på arabiska även Shaykh: gammal, vis man, eller äldre
broder (Kina), ledare och naturligt stöd för dem som
följer honom på Traditionens väg.
Hur den traditionella undervisningen bedrivs:
Den anpassar sig till de intellektuella möjligheterna
hos de som den vänder sig till för att nå sin fulla
effekt.
Den kräver av de som mottar den och som vill gå vidare
att de gör en konstant ansträngning och en personlig och
effektiv anpassning (till läran).
Detta är de omedelbara följderna på vilket sätt hela
denna lära är avsedd och det är detta som kräver att
undervisningen sker från mun till mun och direkt.
För att upprätthålla en kontinuitet (i
undervisningen), kan (nästan) ingenting ersätta
anknytningen till en "andlig gemenskap" (filiation
spirituelle).
"Människan i Orienten [iaf dåtidens fn1
] är skyddad från
illusionen som är så vanligt i Occidenten
(Västerlandet), att man tror att allt man kan lära sig
finns i böckerna, och som slutar med att man ersätter
intelligensen med enbart minnesförmågan.
För den Orientens
människan är texterna inget annat än ett stöd ... och
deras [texternas] studier kan bara vara grunden av en
intellektuell utveckling, utan att man någonsin
förväxlar [textstudier] med en sådan utveckling i sig:
(En sådan inställning) reducerar textstudierna
till sin rättmätiga plats, i att de intar en lägre
rang som de normalt verkar inneha, nämligen att vara
ett underordnat medel och tillbehör till [att nå] den
sanna kunskapen."
Det finns också ett annat förhållande där Orientens
väg är de västerländska metodernas absoluta antites:
Hur man undervisar traditionellt, vem som gör det,
[och vi vill kalla det] inte alls "esoterisk" men
snarare "initiatorisk", [man] motsätter sig
uppenbarligen all denna obetänksamma spridning [av
kunskap].
Ty detta sättet att sprida [den
traditionella undervisningen] är mera skadligt än
nyttigt i ögonen för de som inte luras av skenet.
Framför allt kan man betvivla nyttan i att sprida -
som det sker i Västerlandet - undervisningen utan
skillnad och under identisk form till individer med
mycket skilda anlag och temperament:
Detta undervisningssystem, som är säkerligen den mest
ofullständiga som finns, [och som] är en följd av
denna egalitäriska vurm (manie), förstör det sanna
begreppet för hierarki och även den mest diffusa
antydningen av vad hierarki kan vara.
Och ändå när de följer avsikten (l'esprit) med de
moderna, experimentella vetenskaperna har de
känslomässiga fördomar, (vilka de blundar för),
fördomar som är mera framstående än de naturliga
ojämnlikheter [som de vill bekämpa].
Sedan är det ett annat faktum varför människan i
Orienten, som inte har det minsta avsikt att föra
propaganda och som inte har något speciellt intresse
att sprida sina uppfattningar för vilket pris som
helst, varför de motsätter sig varje försök att
popularisera eller "vulgarisera" [läran].
Med detta vill vi säga, "att [en sådan popularisering
av traditionell kunskap] förfalskar och deformerar
oundvikligen läran, när man påstår att vilja anpassa
den till den allmänna mentaliteten, för att göra den
tillgänglig. EDH-263
Istället handlar det om att människan höjer sig, om
hon kan, till [den grad] att [hon kan] förstå läran i
hela sin klarhet. Detta är den enda möjligheten att
bilda en intellektuell [grupp] människor (élite),
genom ett passande urval, där alla når nödvändigtvis
till den grad, som motsvarar deras 'mentala horisont'.
Och [ett sådant förfarande] är också ett hinder för
all den röran och förvirring som uppstår när en halv
vetenskap populariseras, en halv vetenskap som är mera
olycksdiger [och skadlig] än den simpla okunnigheten.
Så kommer också Orientalen vara övertygade om de
mycket verkliga invändningarna mot den 'obligatoriska
undervisningen', än om dess förmodade fördelar, och
enligt vår mening har de rätt i det. EDH-264