Eftersom det har varit tal om filosofin, skall vi här - utan att gå in på enskildheter - ange några av de följder som individualismen [fn1] haft på detta område. Den allra första var att man genom förnekandet av den intellektuella intuitionen [fn2] satte förståndet över allt annat. Man förvandlade denna enbart mänskliga och relativa förmögenhet till intelligensens högsta del eller påstod till och med att intelligensen inte var något annat an förståndet. Det är detta som utgör "rationalismen", vars verkliga grundare var Descartes.

�� Denna nedskärning av intelligensen var för övrigt bara en första etapp: förståndet självt skulle snart mer och mer sjunka ned till att spela en övervägande praktisk roll, allteftersom vetandets tillämpningar fick övertaget över de vetenskaper som ännu möjligen hade en viss spekulativ karaktär. Redan Descartes var i grund och botten mera intresserad av dessa praktiska tillämpningar än av den rena vetenskapen. Men detta är inte allt; ty då det Som är bortom naturen är utom räckhåll för individen som sådan, har individualismen nödvändigtvis "naturalismen" i följe. "Naturalism" och förnekande av metafysiken [fn3], det är förresten en och samma sak, och i och med att den intellektuella intuitionen ej erkänns, finns det inte möjlighet till någon metafysik.

�� En del människor envisas då med att bygga upp något slags "pseudo-metafysik", men andra erkänner mera ärligt att detta är omöjligt. Av den senare inställningen uppkommer så "relativismen" i alla dess former, vare sig det är fråga om Kants "kriticism" eller Auguste Comtes "positivism". Eftersom förståndet självt är helt relativt och darför inte med giltlighet kan användas på andra områden än sådana som likaledes har relativ verklighetshalt, är "relativismen" den enda logiska slutföljden av "rationalismen".

�� Den senare skulle för övrigt därigenom komma att förgöra sig själv. Ty som ovan redan påpekats är begreppen natur och "vardande" i verkligheten likabetydanda, och en "naturalism" som är trogen sig själv kan alltså ej vara annat, än en av dessa teorier om "vardandet" som vi redan har talat och vars specifikt moderna, form är "evolutionismen".

�� Men just denna skulle till slut vända sig mot "rationalismen". Den förebrådde nämligen förståndet att det inte adekvat kunde användas på det som enbart är rörelse och mångfald, att det i sina begrepp inte kunde innesluta den ändlösa sammansattheten hos de med sinnena förnimbara tingen. Detta är i själva verket den inställning som företräds av Bergsons "intuitionism", vilken förvisso inte är mindre individualistisk och antimetafysisk än "rationalismen". Även om den kritiserar den senare, faller den ännu djupare ned, nämligen genom att vädja till en i egentlig mening under-rationell förmögenhet: en av sinnena beroende intuition, som för övrigt är rätt dåligt definierad men som är mer eller mindre uppblandad med fantasi, instinkt och känsla.

�� Mycket betecknande är att det här inte ens längre är fråga om "sanning" utan bara om "verklighet" - en verklighet som är begränsad till enbart sinnevärlden och fattad som något väsentligen rörligt och labilt. Det ligger i sådana teoriers natur att intelligensen där är nedskuren till sin lägsta del, och förståndet självt har hävd endast i den mån det används till att forma materien för industriella syften. Efter detta fanns det bara ett steg att ta, och det var att fullständigt förneka intelligensen och kunskapen och att ersätta "sanningen" med "nyttan". ...

fotnoter

fn1 Om individualismen

RG: "Med ‘individualismen‘ menar vi negationen av varje princip som står över individualiteten och - som följd därav - kulturens nedskärning på alla områden till de enbart mänskliga elementen."
RG: "‘Individualismen‘ är alltså ... i grund och botten samma sak som det man under renässansen kallade ‘humanismen‘, och den sammanfaller också med vad vi nyss kallade ‘den profana ståndpunkten‘." TJE69 / CMW51

fn2 Om den en intellektuella intuitionen

RG: "Den intellektuella intuitionen har ingenting att göra med vad vissa filosofer kallar "intuition", som tillhör "sinnernas område och är till sin egentliga natur belägen under det rationella planet, medan den intellektuella intuitionen, som är ett med den rena intelligensen, tvärtom är över-rationell." TJE57

Det finns därför en "väsentlig skillnad mellan den intellektuella intuitionen och den mentala verksamheten, eller med andra ord mellan intellektet, som är universellt, och förståndet, som är individuellt och till och med specifikt mänskligt." TJE22

fn3 Om metafysiken

RG: "Den metafysiska läran är i grund och botten ingenting annat än kunskapen om Verkligheten och illusionen." TJE22


lit:

René Guénon,
Crisis Of The Modern World p. 53ff
delvis översatt av
Kurt Almqvist „I tjänst hos det Enda", Stockholm 1977, Natur och Kultur.