bit.ly/14yx6pt
Att ingå äktenskap inom Islam skiljer sig inte mycket från den
kristna vigselritualen. Skillnaden ligger huvudsakligen i att man
som muslim tillägger "i enlighet med Guds föreskrifter och profetens
tradition”.
Gud välsigne profeten.
Äktenskapsfirandet skiljer sig åt från land till land. I några länder har man fest en enda dag, det är vad som sker i stora städer, men på landsbygden kan festen pågå från tre dagar upp till en vecka. Firandet är olika. I Nordafrika, t ex ordnar man ibland "hästdans” och tävlingar samt musik- och sångfestivaler. I Sudan skiljer sig festtraditionerna från ort till ort. I norra Sudan ordnar man dansfester under en vecka. Då vakar alla ungdomar, pojkar som flickor, men i städerna varar festema i högst tre dagar. Man kan säga att det är likadant i alla städer. I södra Sudan, däremot, ordnar man svärdlekar och tar på sig broderade vackra kläder.
Det har sagts att mannen köper kvinnan i de muslimska länderna. Detta missforstånd har uppstått därför att mannen erlägger en summa pengar vid äktenskapets ingående. En del av summan betalas ut i förskott till kvinnan och den andra delen i efterskott vid en eventuell skilsmässa. Brudgummen ger också en äktenskapsgåva i form av guldsmycken eller husdjur.
Gåvan och hemgiftens storlek varierar beroende på familjens ekonomiska förhållanden. Påståendet att man köper kvinnan är helt fel. Inte heller forväntas det att hon vid äktenskapets ingående automatiskt tar sin makes namn - ett förhållande som man ofta ser hos er.
Islam tillåter skilsmässa, och rekommenderar till och med nya äktenskap för både mannen och kvinnan - ett eller flera.
Eftersom Egypten tillhör religionen islam har samhället speciella seder i många sammanhang och det gäller även for det tillfälle då man gifter sig.
När en pojke och en flicka träffas får första gången sker det ibland genom jobbet eller på universitetet men kanske mera vanligt är att man träffas genom grannars medverkan, vid bröllop eller for att någon i släkten tycker att man skulle passa for varandra.
Efter det första mötet gör så pojkens far ett besök hos flickans far och är man överens om att de passar för varandra bestämmer fäderna att pojken och flickan är förlovade. Under förlovningstiden får paret aldrig träffas ensamma utan alltid i andras sällskap, t ex hos respektive familjer.
Den fest, med både pojkens och flickans släckt och vänner inbjudna, som hålls i samband med förlovningen bekostas helt och hållet av flickans familj.
Under förlovningstiden planeras och utrustas den blivande gemensamma bostaden. Enligt egyptisk sed skall nämligen de nygifta ha allting nytt i sitt hem, d v s såväl möbler, textilier och övrig utrustning som egna kläder. I detta sammanhang finns emellertid en regel som säger att köket med allt vad därtill hör skall bekostas av pojkens familj. Att gifta sig i Egypten kostar därfor idag ca 15.000:- kronor. Pojkens familj betalar, ca 5.000:- kronor och flickans familj resten. Hela beloppet, 15.000:- kronor, skall alltså användas för att helt utrusta den nya bostaden.
Förlovningstiden är slut när bostaden är fullt utrustad och inflyttningsklar. Då bestämmer man bröllopsdag och pojkens familj, som bekostar hela bröllopsfesten, bjuder släkt och vänner, ibland upp till 300-400 personer.
Bröllopsfesten kan pågå i 1-3 dagar, men oftast i 3 dagar.
På morgonen efter bröllopsnatten går brudparets familjer och närmaste släktingar och väcker dem och överlämnar gåvor i form av presenter och pengar.
I Egypten är "smekmånaden” en vecka lång (för ett "medelpar"). Under den veckan ägnar sig de nygifta helt åt varandra. De lämnar inte sin bostad och befattar sig inte heller med några som helst praktiska sysslor i hemmet, utan deras respektive mödrar ombesörjer såväl matlagning som städning.
Med tillstånd av författaren.
Ovan text är tagen från:
Kvinnoförtryck eller kvinnorespekt? av Malaka Farah [ladda ned pdf:en]
2017-01-14 vs.1.5; från 2013-07-21
[home] [svenska] [next page]
Från boken Kvinnoförtryck eller kvinnorespekt? av Malaka Farah, utgiven av Islamiskt Kulturcentrum, Stockholm; ca. 1980. Länk: Kvinnoförtryck eller kvinnorespekt? av Malaka Farah [ladda ned pdf:en]↩