Muslimer fördömer hot och våld
av Mohamed Omar


Den 7 december 2007 publicerade New York Times en artikel av den somalisk-nederländske politikern Ayaan Hirsi Ali med rubriken Islam's Silent Moderates [1]. Artikeln översattes kort därefter till svenska av aftontidningen Expressen och trycktes den 12 december 2007 med rubriken Nya martyrer [2].

Hirsi Ali tar i sin artikel upp tre fall där muslimer agerat klandervärt. 1) Den 20-åriga kvinnan i Saudiarabien som dömdes till kroppsbestraffning för att hon varit ensam med en främmande man. Hon blev sedermera benådad. 2) Den 54-åriga lärarinnan Gillian Gibbons som riskerade fängelse för att ha döpt en nallebjörn till Muhammad. Även hon blev frigiven. 3) Hoten mot den bengaliska författarinnan Taslima Nasrin.
Hirsi Ali frågar: "Det sägs ofta att islam har 'kidnappats' [bör vara 'kapats', översättarens fel] av en liten extremistisk grupp radikala fundamentalister. Den stora majoriteten muslimer påstås vara måttfulla, moderata [eng moderates]".
Hon fortsätter: "Men var är dessa moderata krafter? Var är de muslimska röster som höjs i protest mot det här slagets förskräckliga orättvisor?"
Hennes budskap är alltså att det inte finns några moderata muslimer utan att extremisterna i själva verket representerar det sanna islam. Hon hävdar att idén om moderata muslimer är ett "önsketänkande".

Hirsi Alis artikel publicerades som sagt första gången den 7 december. Dagen innan, den 6 december, hade en av världens främsta muslimska andliga ledare, amerikanen Hamza Yusuf, vars teveprogram följs av 80 miljoner tittare och som av Al-Jazeera utnämnts till en av världens mest inflytelserika muslimer, uttalat sig om Gillian Gibbons.
Det var i ett inlägg på On Faith, ett internetforum som administreras av Newsweek och Washington Post gemensamt, som Hamza Yusuf skrev: "Jag förskräcks av de sudanesiska myndigheternas åtgärd och fördömer deras arresterande av Ms Gibbons". Själv hade lärarinnan ingenting ont att säga om Sudans folk. "Jag har inte mött något annat än vänlighet och generositet från det sudanesiska folket."
En ledande muslim fördömer arresten av Gibbons och själv visste hon att skilja på de vanliga sudanesiska muslimerna och regeringens agerande. Men detta låtsas inte Hirsi Ali om.
Muslim Public Affairs Council (MPAC), en av de största muslimska organisationerna i USA skickade den 30 november 2007 ett pressmeddelande där det heter att man "uttrycker äckel [disgust]" inför den sudanesiska regeringens beslut att fängsla lärarinnan. En av MPAC:s företrädare, Edina Lekovic, menade att "den verkliga kränkningen av islam i det här fallet är fängslandet av Ms Gibbons".
Den 21 november 2007 skickade MPAC ett pressmeddelande som fördömde domen mot den så kallade Qatif-flickan i Saudiarabien, vilken kallas för ett förvanskande av islams "ande och bokstav" och en förbrytelse mot "islams principer".

Förutom MPAC har Council of American-Islamic Relations (CAIR) och Muslim Council of Britain (MCB) uttalat sig i frågan. Och det är endast ett axplock. Reaktionerna på behandlingen av Ms Gibbons bland muslimska lekmän, teologer, organisationer och ledare har varit oräkneliga och framför allt bestämda i sitt ställningstagande för Ms Gibbons.
När det gäller Taslima Nasrin så bör det noteras att den 24 november 2007 rapporterade The Times of India [3] om en viss Javed Anand, företrädare för en muslimsk organisation i Indien, som sade att "muslimer har all rätt att protestera, men på ett civiliserat, demokratiskt sätt". Han tillägger att hoten mot Nasrin är "oacceptabla". Anand är inte ensam. Inte heller detta nämns förstås av Hirsi Ali.

Inget terrordåd har hittills utförts någonstans i världen utan att den stora majoriteten muslimska ledare, intellektuella, organisationer och institutioner har fördömt det.
När Lars Vilks hotades till livet av en sjävstylad extremist skrev jag i Svenska Dagbladet (4/9 2007) och uppmanade svenska muslimer att å det bestämdaste ta avstånd från hoten. Det är viktigt att vi gör det här i Sverige också. Internationellt råder som sagt ingen brist på fördömanden. Problemet är inte att de moderata muslimerna, det vill säga den överväldigande majoriteten, inte fördömer extremism, hot och terror. Nej, problemet är att medierna konsekvent underlåter att rapportera om det.

Innan Hirsi Ali skrev sin artikel i New York Times hade alltså muslimer i viktiga positioner redan uttalat sig i alla tre fallen, ingen av dem väntade på att Hirsi Ali skulle påminna dem, ändå ekar hennes "varför?". Jag skulle hellre fråga: Varför lyssnar inte Hirsi Ali?

från:
!xxx broken link! UNT 4/1 2008

fn
1: nytimes.com
2: xL =broken link 2020-10-03: http://www.expressen.se/kultur/1.965707/nya-martyrer
3: < timesofindia.indiatimes.com >