Hela hans artikel handlar dock inte om religionskritik utan om hans förmenta rätt att "skämta” om religionen i allmänhet och om Islam i synnerhet. Han avslutar artikeln med orden: "Får man skämta om imamer?"

Med anledning att FN föreslår "en ny typ av skydd för religion", utbrister han att han inte är "beredd att i det allmänna samtalet lova att hysa respekt för religioner", för han medger gärna att han "anser de samtliga vara uttryck för människans benägenhet för vitskepelse."

Huruvida det handlar här om "vitskepelse" eller om uppenbarade sanningar ska inte diskuteras här.
Men om Hans Bergström tycker så och om han nu vill "skämta om imamer," så är det hans egen sak, men många förstår inte vitsen med det, och på goda grunder. Dessutom har världen förändrats, vi lever inte som förr isolerade, men idag i en global by, där våra grannar inte bara heter Svensson, med även Ali Omar och Huo Lin. På femtitalet kunde man lätt kasta tungmetaller och släppa ut allt möjligt, som till exempel freon, idag är det straffbart för vi vet bättre.

Likadan med respekten för religioner. Jesus själv säger: Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren.
Bara för att man i väst gick igenom en rätt smärtsam process av sekularisering och profanisering innebär ju inte att resten av världen ska tvingas att genomföra en sådan också. Och det har visat sig att Orienten i allmänhet och Islam i synnerhet avvisar en sådan endimensionell utveckling, de har värderingar utöver de västerländska.

Må vara att "konstnärer och fritänkare ... i västerlandet (stack) hål på den pompösa vidskeplighetens företrädare och symboler," så är det här ett helt annat läge. Det är visst inget problem att kritisera religioner i allmänhet och Islam i synnerhet, och vad som är fel och orätt ska heta så, och att debattera är viktigt, men en debatt förutsätter en viss grad av respekt för den andre, särskilt för dess centrala symboler. Denna respekt har i frågan om karikatyrerna inte funnits och saknas fortfarande i vissa kretsar. Provokationerna och förolämpningarna nådde kulmen och för muslimerna i hela världen var det droppen.
Så om det nu är FN, EU eller en högre förnuft som åstadkommer ett bättre klimat i dialogen mellan Väst och Öst, spelar inte det någon större roll.

Även i den citerade artikeln ritar författaren upp en nidbild av Profeten Muhammad (frid och välsignelser vare med honom), när han jämför honom med Profet Jesus och skriver att han var en "erövrare, krigare och statsgrundare," men den här gången en nidbild i ord, men ändå handlar det om slitna klichéer. Varför tar sig en del av våra skribenter inte till den information som finns tillgänglig om Profet Muhammad?

Mycket viktigare och framför allt oerhört mera kreativ än 'hålstickande' så kallade fritänkare och skribenter är in en demokrati - som i andra statsformer - sanningstalande personer med ryggrad, med principer 'från ovan', rotat i en uråldrig visdomstradition som Islam.


OmarKN

 

Svar på DN-kolumnen 2006-02-15: dn.se/DNet