KRISTENDOMEN
enligt den paulinska nyordningen
av Asra Rasheed

I Koranen nämns några av de texter som uppenbarats för de tidigare budbärarna. Profeten David fick Zabur (Psaltaren), Profeten Moses fick Tawrat (Toran), och Profeten Jesus fick Injil (Evangeliet). Men som kristna och judiska bibelforskare konstaterat har ingen av dessa skrifter bevarats i sin ursprungliga form.

Den allmänna åsikten bland ledande kristna forskare är att ursprunget till dagens kristendom är Paulus teologi fn1. I "Rapporten om Jesus" av Johannes Lehmann (1970) förklaras att Paulus var "Jesu evangeliums förstörare"; han beskrivs också som "kristendomen andre stiftare". I boken konstateras ocksa att på grund av Paulus "har det ursprungliga blivit så i grunden förändrat, att dess innebörd blivit den motsatta." Boken nämner vidare att "den paulinska heresin blev grunden till den kristna ortodoxin, och den rättmätiga kyrkan försköts såsom kättersk." fn2

Paulus själv mötte aldrig Jesus, och fram till sin omvändelse var han en bitter fiende till alla som bekände sig till Jesu lära. Paulus (eller Saulus som han då hette) stod i ledningen för en kampanj riktad mot lärjungarna till Jesus, och han var känd för sin förföljelse av dem. Under en resa till Damaskus påstod sig Paulus ha haft en vision av Jesus. I Apostlagärningarna 26:16 berättar Paulus att Jesus sade: "Jag har visat mig för dig för att utse dig till min tjänare och till vittne, om vad du har sett av mig och vad du kommer att få se av mig i framtiden..." Paulus giorde alltså anspråk på att ha en egen kontakt med Jesus genom en uppenbarelse - ett privilegium som inte förunnades ens Jesu närmaste lärjungar. Efter juden Saulus ryktbara omvändelse till den kristne Paulus började han "genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds son." fn3

Paulus färdades sedan till Jerusalem, Mindre Asien, Grekland och Rom, där han predikade sitt "uppenbarade budskap" för människorna på dessa platser. Emellertid fanns det många som ifrågasatte Paulus som apostel och det han lärde. Paulus försvarade sig i sitt brev till de kristna i Grekland genom att säga (1 Kor. 9:113): "Är jag inte Apostel? Harjag inte sett Jesus, vår herre? Är inte ni det verk som jag har utfört for Herren? Om jag inte är apostel för andra, är jag det åtminstone för er. Ni är ju Herrens egen bekräftelse på mitt uppdrag som apostel. Detta är mitt svar till dem som kritiserar mig."

I 'Rapporten om Jesus' kommenterar Lehmann vidare att det uppstod stridigheter mellan Paulus och den ursprungliga församlingen i Jerusalem, som bemötte honom med misstro och kanske misstänkte att han inte var annat än en spion som utgav sig för att vara lärjunge till Jesus. En annan forskare, Albert Schweitzer, konstaterade i sin bok Paul and his interpreters fn4 (Paulus och hans uttolkare) 1912 att "Paulus aldrig åberopade Mästarens bud och yttranden."

Paulus förändrade den undervisning av Jesus som han kände till, och han tvekade inte att göra vilka justeringar som än behövdes för att göra Jesu budskap mer smakligt för vanligt folk i Grekland, som vid den tiden var en del av det romerska imperiet.

Både grekerna och romarna var hedningar, de trodde på en mängd olika gudar, som inte endast liknade människor utan man trodde också att de beblandade sig med människorna, kopulerade med dem och överhuvudtaget deltog i alla områden av deras liv. Det ar därför inte svårt att förstå hur idén om Gud som inkarnerad i en människas kropp (Jesus) eller föreställningen om att Gud kunde ha en son har uppkommit i den kristna förkunnelsen.

Paulus sökte anpassa budskapet till romarnas hedniska trosläror och vanor genom att förändra och dagtinga fn5 med Jesu förkunnelse tills det äkta budskapet gick förlorat för alltid. Den kristna församlingen som följde Paulus lära blev etablerad och organiserade sig i den paulinska kyrkan som sedan blev den romerskkatolska kyrkan. Även de enklaste av Jesu bud har glömts bort i den kristna världen. Till exempel bryr sig de flesta kristna idag inte om att iaktta några kostregler, trots att Jesus ju var jude och därfår inte kan ha ätit griskött eller kött som inte slaktats enligt de judiska renhetsreglerna.

Detta får en särskild betydelse i ljuset av vad Jesus säger i Matteusevangeliet (5:17): "Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen [Toran] eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla."
Och i 5:19 säger han:
"Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket."
Det framgår av denna vers att Jesus inte skulle ha brutit mot den judiska lagen, och den som gör det var enligt hans värdering föga värd inför Gud.
Ett annat exempel på hur de grundläggande buden gått förlorade hos de kristna gäller omskärelsen av pojkar. Enligt Bibeln fick Abraham detta bud som en del av sitt förbund med Gud, och omskärelsen av Jesus nämns i Lukasevangeliet 2:21: "När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken, fick han namnet Jesus..." Den traditionella omskärelsen av pojkar är en del av den islamiska lagen och måste utföras, säger Muhammed: "Detta är handlingar enligt Fitra fn6: omskärelse, att ta bort könshåret, klippa mustaschen, klippa naglarna, ta bort håret under armarna, rensa tänderna, skölja näsan med vatten, tvätta fingrarna, tvätta underlivet efter tarmtömning och skölja munnen." fn7

Jesu sanna lära blev alltså förvandlad genom Paulus nyordningar, och i sina brev till de nyomvända kristna försvarade han sitt handlingssätt genom att säga: "AlIt är tillåtet för mig - men ingenting får ta makten, över mig" (1 Kor 6:12). Det framgår klart av detta uttalande att Paulus började handla som han själv ville i direkt motsättning till det nyss citerade Jesusordet att "den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket." Enligt det skulle Paulus höra till de minsta i himmelriket, eftersom han inte bara bröt mot lagen utan också banade vägen för otaliga nyordningar som har lett till en fullständig förvrängning av Jesu ursprungliga lära. Till försvar för sitt handlande skrev Paulus: "Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag finnes, där finnes icke heller någon överträdelse" (Rom 4:15) fn8

Ett tydligt exempel på Paulus nyordningar är läran om frälsning genom Jesu offerdöd fn9. Ett exempel på brott mot Lagen är de vanliga framställningarna av Kristus (och andra för kristendomen betydelsefulla personer) i målningar och statyer. Detta står klart i strid med den gudomliga befallningen i Andra Moseboken 20:4: "Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen, eller av det som är nere på jorden... Du skall icke tillbedja sådan... " Trots den otvetydiga formuleringen av detta förbud har det blivit en central ritual inom de flesta kristna riktningar att placera en Jesusbild över altaret och uppmana församlingen att hälsa den eller knäböja inför den. Det faktum att Gud ofta framstäIls som en människa i den kristna konsten fn10 är ytterligare ett bevis på det grekiska och romerska inflytandet på kristendomen. Grekiska och romerska gudar avbildades ofta som människor med en gloria, eller strålkrans ovanför huvudet för att särskilja dem från vanliga människor.

Denna symbolik kan spåras tillbaka till framstäIlningar av solguden Apollo som ofta avbildades med solens, strålar kring huvudet. Det är intressant att notera att bilder av Kristus, hans moder och änglarna också har denna symbol över sitt huvud.

Protestantismens historia i Nordeuropa visar också klart att dagens kristendom är en religion skapad av människor, som har tillkommit och utformats för att passa människors önskemål och som inte bygger på Jesu exempel. Kung Henrik den åttonde i England bröt med katolska kyrkan och avskaffade påvens domsrätt för att han skulle kunna få skilsmässa från sin första hustru och för att kunna skilja sig när han ville. [Och i Sverige bröt Gustav Vasa med påven för att kunna ta över kyrkans och klostrens rikedomar.]
Här är det befogat att nämna att Koranen på flera stäIlen hänvisar till de förändringar som gjorts i den lära som förkunnades av Jesus. "Men själva införde de munkväsendet - Vi föreskrev det inte för dem ..." (57:27)

Profeten Muhammed ﷺ har också berört de mänskliga påfundens roll för framväxten av kristendomen och judendomen. Vid ett tillfålle, då han reciterade Koranversen "De har tagit sina rabbiner och klosterbröder till herrar och beskyddare i Guds ställe" (9:31), anmärkte hans följeslagare Adi ibn Hatim, som hade konverterat från kristendomen, att det inte var så att dessa folk hade för vana att dyrka sina religiösa ledare. Profeten frågade då: "Gjorde de inte (munkar och rabbiner) förbjudna ting tillåtna, och följde ni inte dem?" När Adi ibn Hatim svarade att det var så, förklarade Profeten ﷺ : "Så var det då ni dyrkade dem." fn11 I Islam är Gud den ende lagstiftaren, och människan har ingen myndighet att ingripa i Hans lagstiftning.

fr�n: Kallelse till den ende Guden, Asra Rasheed; s. 51 - 58

---