Vad är normal och vad normalitet?

Vanligtvis menar man med normal att någon är eller beter sig som flerparten av hur 'folk' är och eller beter sig. Man väntar sig heller inte av 'normala' människor att dem är särskilt religiösa och framför allt, att dem visar det.

Problemet är att nu för tiden ändras uppfattningen av vad som är 'normal' från ett decennium till det andra. Tur bara att bland annat populärpressen håller oss underrättat!

Ett exempel

Sedan det kom fram i en opinionsmätning i USA att många människor begår äktenskapsbrott, kan vi nu kanske tycka att äktenskap och trohet är onormala och inte önskvärda och att äktenskapsbrott är det normala?

I koranen står det:

{Bismillāhi - rrahmāni - rrahīm
Din Herres ord, [bärare av] sanningen och rättvisan, har gått i uppfyllelse. Ingen kan rubba eller tumma på Hans ord; Han är den som hör allt, vet allt.
Om du vill göra flertalet av jordens invånare till viljes, kommer de att leda dig bort från Allahs väg. De går bara efter lösa antaganden och förmodar [än det ena än det andra].}
Sura al An'ām (6) verser 115/6

Vi varnas ofta att inte följa, att inte göra vad 'aktharahum' det vill säga vad de flesta gör. För att belysa detta finns i koranen och i bibeln gemensamma historier, som t ex de om Noah och Lot. Noah vägrade att följa sitt folks levnadsvanor och hatades pg av sitt påstådda onormalitet; och ändå var det han som tillsammans med sin familj och sin boskap räddades från översvämningen, när de övriga drunknade. Historien av Lot och Sodom pekar i samma riktning:

'Var på din vakt att göra i en gudlös tid det som andra gör!'

Normalitet är egentligen inget statistiskt begrepp, den refererar till en norm, en fullkomlighetens modell, till det gyllene medlet som man bör anamma. Den pekar på vad vi borde vara, inte vad de flesta strävar efter. Därav följer att normalitet är ett tillstånd man bör sträva efter, ett mål. Det är det som människan skulle göra om hon levde enligt hennes mänskliga potential.

En katolsk präst sade att livets enda verkliga missöde var att inte ha nått heligheten; ett begrepp som inom islam skulle kunna motsvara 'ihsān', vilket i sin tur betyder andlig förträfflighet.

För oss manifesteras denna andliga förträfflighet i Allahs budbärare, dvs. Muhammad ﷺ, som representerar den mänskliga normen för varje muslim. Men tydligen når vi inte denna norm; vad som är väsentligt i sammanhanget är vilken avsikt och vilket mål vi har.
Det här är viktigare än om vi faktiskt når målet. En dag ska Han - kanske - lyfta upp oss och - eftersom det största avståndet är hos Honom som ingenting - hämta oss hem i ett nafs.

Enligt koranen sade Allahs budbärare till tvivlarna och de frågvisa, så som dem sade sedan tidernas begynnelse:

{Bismillāhi - rrahmāni - rrahīm
Ja, vi är bara dödliga människor som ni; men Allah visar den Han vill av Sina tjänare Sin nåd. Och för oss är det inte möjligt att ge er ett bevis [för vårt uppdrag] utan Allahs tillåtelse - till Honom ska alla troende sätta sin lit.
Hur skulle vi kunna annat än sätta vår lit till Allah, när det är Han som visar oss vägen? Helt visst ska vi tåligt uthärda det onda ni [har i sinnet] mot oss med tålamod; ja, alla som vill ha [ett mäktigt] stöd ska sätta sin lit till Allah. }
Sura Ibrāhīm (14) verser 11/12

Av detta följer att vi anser normaliteten, som definieras i relation till en norm, som en modell, enligt vilken vi försöker forma vår karaktär och vårt beteende och det innebär att uppfylla vår mänskliga potential.

Ordet 'mänsklig' har givetvis olika betydelser för olika människor; för det profana synsättet betyder det ett slugt djur, vilket har som avsikt att bli ännu slugare, tills det behärskar allt.

Men mänskligt kan enligt Islam, som i kristenheten, bara defineras i förhållande till Gud, Allah. Vi är skapade, som det har sagts, i Hans avbild, inte i en vargens, apans eller en råttans avbild.

Men idag, när människor uppmanas att vara sig 'själva' och att utveckla alla sina 'möjligheter', görs ingen skillnad mellan det högsta som vi kan uppnå och det lägsta, som är tyvärr mycket lågt.

Kanske är det lika bra att detta råd tas sällan ordagrant. Ofta vill vi i det verkliga livet hellre vara någon annan än vi själva, vare det är en filmstjärna som efterliknas av en ungdom eller någon annan förebild för en vuxen människa.

Hur än det är med detta, som människor behöver vi sikta högre för att hitta en förebild eller modell. Men vilken förebild eller modell? Det har sagts, att dem som inte siktar på det högsta, antagligen siktar på det lägsta.
Men muslimerna säger att dem som vägrar att lyda Gud, Allah, kommer oundvikligen att lyda satan.

Men varför ska vi lyda någon överhuvudtaget? Jo, därför att vi är människor, ty som människa är vi ju ändå inte oberoende. Koranens ord är följande:

{ Bismillāhi - rrahmāni - rrahīm
Människor, Inför Allah är ni de fattiga och Allah är den Rike som är Sig själv nog, den som allt lov och pris tillkommer. }
Sura al-Fātir (35) vers 15

dvs. ni är hela tiden behövande medan endast Han förfogar över överflödet, Han ä utan behov.

Vi ser spädbarnet som är helt beroende eller den gamle mannen eller kvinnan som även dem inte mindre beroende.

Nog finns perioder i ens liv, där man kan bete sig som om man är herre över sitt liv, men det är ett sken, det verkar bara så.

Se på vilken som helst framgångsrik man eller kvinna när katastrofen är framme ... allt var bara ett stort spel. De flesta vet detta innerst inne och därför är de innerst inne rädda.
Men vi kan bara ta emot Hans hjälp och bistånd, om vi medger vårt beroende på Honom, som allena är oberoende.
Gud, Allah säger i koranen följande:

{ Bismillāhi - rrahmāni - rrahīm
Säg, [Muhammad] till Mina tjänare: "Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], miströsta då inte om Allahs nåd. Allah förlåter alla synder; Han är den som ständigt förlåter, den som ständigt visar barmhärtighet!"
Vänd åter till Allah och underkasta er Hans vilja innan straffet drabbar er och ni inte [längre] kan få hjälp. }
Sura az-Zumar (39) verser 53/54

I koranen förekommer ofta istället för Allahs namn namnet Ar-Rahmām, eller den Allbarmhärtige. Överströmmande nåd skapade allt och inte skulle väl den gudomliga barmhärtigheten lämna denna skapelse åt sig själv och sina förvecklingar. Men så gjorde Han inte heller och därför sändes ned de heliga skrifterna, uppenbarelserna och orden av andlig vägledning till människorna.
Men ord räcker tyvärr inte. Vi måste visas hur skriftens andliga vägledning fungerar i det verkliga livet och därför fick vi en norm, en levande bok:

{ Bismillāhi - rrahmāni - rrahīm
Vi har sänt dig [Muhammad] enbart som [ett vittnesbörd om] Vår nåd till alla folk. }
Sura al-anbiyā (21) vers 107

Det är så som Gud, Allah talar till Muhammad ﷺ och fru Ayesha svarade, när man frågade henne vilket var hennes mans, den helige profetens ﷺ sanna karaktär:

'Hans innersta natur är koranen'

Med det menas att han 'förkroppsligade' koranen och han visade oss dag för dag vad skriften betyder i detalj. Att 'leva enligt boken' betyder för en muslim framför allt, att följa exemplet av den man, till vilken denna skrift uppenbarades för mänskligheten och eftersom han är så älskvärd gör han det gärna och kärleksfullt.

Hasan Le Gai Eaton; efter ett program från BBC 1989, 'Living By The Book' lätt ändrat.
listen to the audio-files

"In any case, what Westerners call civilization, the others would call barbarity, because it is precisely lacking in the essential, that is to say, a principle of a higher order."
René Guénon, East And West, 1924

صلّى الله على سيّدنا محمّد و على آله و صحبه و سلّم

The blessings and peace of Allah on the Prophet, his Family, and his Companions, ( sallAllahu `aleihi wa sallam ) .

Vad är normal och vad normalitet?

Hasan Le Gai Eaton[1]

Hasan Le Gai Eaton^[1]