ISLAMS
LÄRA OM LIVET EFTER DETTA
okänd författare

Översikt

1.
Innehållet i tron på livet efter detta

Den Islamiska trons femte artikel är läran om livet efter detta. Profeten Muhammad (frid över honom) har försökt oss att tro på återuppståndelsen efter döden och på den Yttersta Domen. Denna trosartikel går, i enlighet med vad Profeten Muhammad undervisat oss, i huvudsak ut på det följande:

Livet och allt som finns i denna värld kommer att få ett slut på en fastställd dag. Allt kommer att utplånas. Denna dag kallas Qiyamah, d v s den Yttersta Dagen.

Då kommer alla människor som levt i världen sedan dess skapelse att få nytt liv och bli förda inför Allah, som kommer att döma dem. Detta kallas för Hashr: återuppståndelse.

Varje mans och kvinnas levnadshistoria - alla deras gärningar och misgärningar - kommer att presenteras inför Allah på denna den Yttersta Domens Dag.

Allah kommer slutligen att tilldela varje människa vad hon gjort sig förtjänt av. Han kommer att väga de goda gärningar mot de onda. Den vars goda gärningar överväger kommer att belönas, och den vars misgärningar väger tyngst kommer att straffas.

Belöning och bestraffning kommer att tilldelas med rättvisa. De som klarar sig i denna bedömning kommer att gå till Paradiset, där eviga fridens portar kommer att öppnas för dem, medan de som blivit fördömda och förtjänar bestraffning kommer att sändas till Helvetet - en eldens och plågans hemvist.

Detta är det väsentliga innehållet i tron på livet efter detta.

2.
Varför denna tro behövs

2a.
Hur människan reagerar och tänker enligt hennes natur

Läran om livet efter detta har alltid ingått i Profeternas undervisning. Varje Profet uppmanade sina efterföljare att tro på den, vilket också den siste Profeten Muhammad (frid över honom), uppmanade oss att göra. Denna lära har alltid utgjort en av grundprinciperna i Muslimernas tro.
Alla Profeter har kategoriskt förklarat att en som förnekar den eller tvivlar på den är en kafir. Detta är så på grund av att förnekelse av livet efter detta gör alla andra trosuppfattningar meningslösa. En sådan förnekelse förstör också själva grunden för ett dygdigt liv, människan drivs till ett liv i okunnighet och otro. En smula eftertanke gör detta helt klart.

I det vardagliga livet, när man uppmanas att göra något, kan man inte låta bli att tänka: vad medför denna handling för någon nytta, och vilken skada skulle bli följden om jag inte utförde den? Detta ligger i människans natur. Hon kommer aldrig att vilja kasta bort sin tid och energi på onyttiga, meningslösa och inproduktiva sysselsättningar. Inte heller kommer hon speciellt ivrigt att försöka undvika något som verkar oskadligt.
Den allmänna regeln är, att ju starkare en övertygelse är beträffande nyttan med någon sak, desto noggrannare är man med den, och ju mer tvivlande man ställer sig till någon saks nytta eller mening, desto slappare och mera likgiltig blir ens attityd beträffande denna sak. Varför sticker t ex ett barn sin hand i elden? - Därför att det inte vet att elden bränner. Varför struntar det i sina studier? - Därför att det inte till fullo insett vikten och nyttan med utbildning och inte tror vad vuxna säger.

Tänk nu en människa som inte tror på den Yttersta Domen. Borde inte hon också anse att det är betydelselöst om man tror på Allah och lyder Hans lagar? Varför skulle en sådan människa anstränga sig för att söka Guds välbehag? För en sådan människa verkar varken lydnad mot Gud vara någon nytta, eller olydnad mot Honom av någon skada.

Hur skulle det var då möjligt för henne att noggrannt följa Allahs, Hans Profets och Hans Boks bud? Vilket motiv skulle det finnas för henne att underkasta sig prövningar och offer och att undvika världsliga nöjen?

2b.
Varför tron på livet efter detta är den mest avgörande faktorn i en människas liv.

(Fortsättn fr. 2a) Detta är inte allt. Om man reflekterar ännu djupare kommer man fram till att tron på livet efter detta är den mest avgörande faktorn i en människas liv. Vare sig hon accepterar eller avvisar denna tro, så kommer hennes ställningstagande att forma hennes liv och uppträdande.

En människa som bara räknar med framgång eller misslyckande i denna värld kommer bara att befatta sig med de fördelar och nackdelar som tillfaller henne i detta liv. Hon kommer ej att vara redo till någon god gärning, om hon ej därmed kan hoppas på någon världslig vinning; ej heller kommer hon samvetsgrannt att undvika varje missgärning, om denna ej skadar hennes intressen i denna värld.

2c.
En människa som också tror på den tillkommande världen...

Men en människa som också tror på den tillkommande världen och har en fast övertygelse om de slutliga konsekvenserna av sina handlingar ser på alla världsliga för- och nackdelar som endast tillfälliga och övergående och skulle aldrig sätta sin eviga salighet på spel för någon tillfällig, världslig förtjänst.

Hon ser sakerna i deras större perspektiv och räknar alltid med den eviga nyttan eller skadan de kan medföra. Hon gör det goda, hur kostsamt det än kan vara för henne i denna värld och hur skadligt det än må vara för hennes omedelbara intressen; och hon avhåller sig från det onda, hur lockande det än må förefalla. Hon placerar sakerna i det perspektiv som har att göra med deras eviga konsekvenser och följer inte sina infall eller nycker.

Beträffande tro, attityder och livshållning så är det alltså en radikal skillnad mellan dessa två personer. Den enes idé om en god handling är begränsad till dess nytta i denna korta, timliga existens, i form av pengar, egendom, allmänhetens bifall o d, som ger honom status, makt, berömmelse och världslig lycka.
Sådana saker blir hans mål i livet. Uppfyllelsen av de egna önskningarna och självförhärligandet blir allt som räknas, och han avstår inte ens från grymma och orättfärdiga medel när det gäller att uppnå dessa mål. För honom är en felaktig handling en sådan som kanske medför risken för skada på hans egna intressen i denna värld, t ex genom förlust av egendom och liv, förstörd hälsa, skadat ryckte eller något annat otrevligt.

2d:
Den troendes uppfattning om gott och ont är helt annorlunda...

Den troendes uppfattning om gott och ont är helt annorlunda. För honom är allt som behagar Gud gott, och allt som väcker Hans ogillande och vrede ont. En god handling kommer enligt honom att förbli god även om den inte skänker honom någon vinning i denna värld, eller t o m leder till förlust av någon världslig egendom eller skada för hans personliga intressen.
Han är övertygad om att Gud kommer att belöna honom i det eviga livet,och detta är den verkliga lyckan. Inte heller lockas han till misgärningar för att uppnå några materiella fördelar, för han vet att även om han lyckas undfly bestraffningen i sitt korta jordiska liv, så kommer han inte kunna undfly den då han ställs inför Guds domstol. Han tror ej på moralens relativitet, utan håller sig till de absoluta normer som uppenbarats av Gud och lever i enlighet med dem, utan till fördelar eller nackdelar i denna värld.

Det är alltså tron eller förnekandet av livet efter detta, som gör att människor lever på olika sätt. För en person som inte tror på Yttersta Domen är det helt omöjligt att forma sitt liv som Islam påbjuder. Islam säger: "För Guds skull, ge zakat (välgörenhet) till de fattiga." Hans svar är: "Nej, zakat kommer att förminska min rikedom; istället ska jag ta ränta på mina pengar." Och när han samlar in räntan så kommer han ej att tveka att ta av de skuldsatta allt vad de äger och har, även om de är fattiga och hungriga. Islam säger:

" Tala alltid sanning och sky lögn, även om du kan tjäna aldrig så mycket genom att ljuga och förlora aldrig så mycket genom att säga sanningen". Men hans svar skulle bli: "Vad ska jag göra med en sanning som jag inte har någon nytta av och som i stället ger mig förluster, och varför skulle jag låta bli att ljuga när detta kan ge mig fördelar utan någon risk, inte ens beträffande mitt rykte."

Han besöker en enslig plats och finner en kostbar metall; i en sådan situation säger Islam: " Detta tillhör inte dig, ta det inte", men han skulle säga: "Detta är något jag funnit utan kostnader eller problem; varför skulle jag inte ta det? Det finns ingen som kan se när jag plockar upp det, ingen kan rapportera för polisen, vittna mot mig i en domstol eller förstöra mitt rykte bland människor. Varför skulle jag inte dra nytta av detta värdeföremål?"

Någon har i hemlighet deponerat något hos denna person, och därefter avlider han. Islam säger: "Var hederlig med den egendom som du fått dig anförtrodd och överlämna den till den avlidnes arvingar." Han säger: "Varför? Det finns inget vittne till att jag har hans egendom hos mig, och hans barn känner inte till det. När jag nu kan tillägna mig den utan någon svårighet, utan fruktan för juridiska konsekvenser eller fläckar på mitt ryckte, varför skulle jag då inte göra det?"

2e.
Dem eviga konsekvensers perspektiv

I korto kan sägas att vid varje steg i livet, uppmanar Islam honom att gå i en speciell riktning, att anta en speciell attityd och ett speciellt beteende, men han väljer den motsatta riktningen. Islam mäter och bedömer alla ting ur det perspektiv som har att göra med deras eviga konsekvenser, medan däremot en sådan person bara tänker på det omedelbara, jordiska resultatet. Är det nu klart varför en människa inte kan bli Muslim utan att tro på den Yttersta Domen. Att vara Muslim är något mycket stort, och faktum är att man inte ens kan bli en god människa utan denna tro, ty förnekandet av den Yttersta Domen degraderar människan till en plats långt under de lägsta djuren.

3.
Livet efter detta: Ett rationellt försvar.
3a.
Olika uppfattningar beträffande livet efter detta

Än så länge har vi bara diskuterat behovet och vikten av tron på den Yttersta Domen. Låt oss nu undersöka om denna tro kan fattas av förnuftet. Faktum är att vad Muhammad (frid över honom) sagt oss om livet efter detta helt kan bekräftas av förnuftet.
Fastän vår tro på denna Dag är baserad på vår obetingade tillit till Guds Budbärare, förhåller det sig så att rationell eftertanke inte bara bekräftar denna tro, utan dessutom avslöjar att Muhammads (frid över honom) lära i detta avseende är mycket mera förnuftigt och begriplig än alla andra synpunkter och teorier om livet efter detta.

Beträffande livet efter detta finns följande uppfattningar:

1. En del människor säger att ingenting återstår av människan efter döden och att det ej finns något liv efter detta. Enligt dessa människor har denna tro ingen verklig grund. De påstår att ett liv efter detta är en omöjlighet och att tron på det är helt ovetenskaplig. Detta är ateisternas uppfattning, och de gör även gällande att detta skulle vara en vetenskaplig uppfattning, baserad på västerländsk vetenskap.

2. En annan grupp människor hävdar att människan gång på gång återföds i denna värld för att därigenom svara för följderna av sina gärningar. Om hon för ett dåligt liv kommer hon i nästa födelse att bli ett djur, en hund eller en katt etc, eller ett träd, eller en längre sorts människa. Om hennes gärningar varit goda kommer hon däremot att återfödas som en människa i högre klass. Denna uppfattning påträffas i en del österländska religioner.

3. Det finns en tredje uppfattning, som uppmanar oss att tro på den Yttersta Domen, där Gud skall skipa rättvisa genom att utdela belöning och straff. Detta är alla Profeternas lära.

3b.
Undersökning av dessa olika uppfattningar om livet efter detta.

Låt oss nu undersöka dessa uppfattningar, var och en för sig.

3ba.
Ateisternas uppfattning

Den första gruppen människor, som gör anspråk på att ha vetenskapligt stöd och auktoritet, hävdar att livet efter detta inte äger någon verklighet. De säger att de inte sett någon komma tillbaka efter döden. Det finns inte ett enda fall av återuppståelse.
Man kan se att en människa efter döden blir reducerad till stoft. Därför är döden livets slut och det finns inget liv efter detta. Men utgör detta resonemang verkligheten ett vetenskapligt argument? Är påståendet verkligen grundad på förnuftig slutledning? Om de inte sett ett enda fall av återuppståelse efter döden, har de ju bara rätt att säga att de inte vet vad som kommer att hända efter döden.

Men i stället för att begränsa sig till detta, förklarar de att ingenting kommer att hända efter döden, medan de samtidigt gör gällande att detta påstående är grundat på kunskap! I själva verket generaliserar de bara sin okunnighet. Vetenskapen säger oss ingenting - vare sig negativt eller positivt- i detta avseende, och deras påstående att livet efter detta inte existerar är helt ogrundat. Det påminner om den okunnige man som aldrig sett ett flygplan och på grund av denna "kunskap" hävdar att flygplan inte alls existerar! Om någon inte har sett någon sak, så innebär det inte att denna sak inte existerar.
Ingen människa, inte ens hela mänskligheten, har rätt att påstå att en sak inte existerar och inte kan existera, bara för att hon inte har sett den. Ett sådant påstående är bedrägligt, helt igenom ovetenskapligt och ingen förnuftig människa kan fästa något avseende vid det.

3bb.
Inkarnationisternas uppfattning

Vi ska nu titta på den andra gruppens uppfattning. Enligt dem är en människa en människa eftersom hon i sin tidigare djuriska gestalt har gjort goda gärningar, och ett djur är ett djur därför att det i en tidigare existens, som mänsklig varelse har uppträtt dåligt.

Om vi är djur eller människor beror m a o på våra gärningar i en tidigare existens. Här skulle man vilja fråga: Vad existerade först, människan eller djuret? Om de svarar att människan fanns före djuret, måste de tillstå att hon måste ha varit ett djur i en tidigare existens och fått sin mänskliga gestalt för sina goda gärningar. Om de säger att djuret fanns först, måste de medge att det måste ha funnits en människa före detta, som fått djuriska gestalt på grund av sina onda gärningar.
Detta för oss in i en ond cirkel, och förespråkarna för denna trosuppfattning kan inte bestämma sig för vilken varelse som kom först, ty varje existensform förutsätter en tidigare existensform, så att den senare skall kunna anses vara följden av den tidigare. Detta är helt enkelt absurt.

3c.
Uppfattningen om att denna värld kommer en dag att få ett slut.

Undersök nu den tredje uppfattningen. Dess första påstående är: "Denna värld kommer en dag att få ett slut." Gud kommer att förstöra och utplåna universum och i stället frambringa ett högre och mera överlägset kosmos. Detta påstående är ovedersägligt. Inget tvivel kan råda om detta. Ju mer vi reflekterar över kosmos natur, desto klarare framgår det att den existerande ordningen inte är evig, ty alla krafter som verkar inom den är begränsade till sin natur, och en dag kommer de att vara helt uttömda.
Det är därför vetenskapsmännen är överens om att solen en dag kommer att få slut på sin energi och kallna, stjärnorna kommer att kollidera med varandra och hela universums system kommer att förstöras. Om nu utvecklingen är sann beträffande delarna av detta universum, varför skulle den inte då vara sann beträffande helheten?
Att tänka sig att universum helt skulle upphöra att existera är mer otroligt än att det kommer att övergå till ett nytt utvecklingsstadium, varpå en ny tingens ordning i förbättrad och idealisk form kommer att upprättas.

Det andra påståendet i denna trosuppfattning är att "människan åter kommer att få liv". Är detta omöjligt? Om så är fallet, hur blev då människans nuvarande liv möjligt? Det är uppenbart att Gud som skapade människan i denna värld också kan göra det i den tillkommande. Det är inte bara en möjlighet, utan också en positiv nödvändighet, vilket senare kommer att visas.

Det tredje påståendet är att "människans alla handlingar i denna värld finns upptecknade och kommer att visas fram på Återuppståndelsens dag". Beviset för sanningen i detta påstående erbjudes i våra dagar av vetenskapen själv. Man trodde tidigare att de ljud vi åstadkommer producerar lätta vågor i luften och sedan dör ut. Nu har det upptäckts att ljudet lämnar sitt avtryck på de omgivande objekten och sedan kan bli reproducerat. Grammofonskivor var gjorda enligt denna princip. Av detta kan förstås att människans alla rörelser gör sina avtryck på alla ting, som kommer i kontakt med vågorna, som frambringas av dessa rörelser. Detta visar att uppteckningen av alla våra gärningar är helt bevarad och kan bli reproducerad.

3d.
Rättvisa på Återuppståelsens Dag

Det fjärde påståendet är att "på Återuppståelsens Dag kommer Gud att hålla rättegång, skipa rättvisa och belöna de gode och straffa de onda människorna".
Vad är det för något orimligt i detta? Förnuftet själv kräver att Gud skall hålla rättegång och skipa rättvisa.

Vi ser hur en människa gör en god gärning utan att tjäna något på den i denna värld. Vi ser en annan människa begå en missgärning utan att straffas för den. Och inte bara detta. Vi ser i tusentals fall hur en god gärning åstadkommer problem för den som har utfört den, och hur en missgärning resulterar i lycka belöning för den skyldige.
När vi dagligen lägger märke till dessa händelser, kräver vårt förnuft och vår rättskänsla att en tid måste komma, när den som gör gott skall få sin belöning och den som för ont skall bli straffad.

Tingens nuvarande ordning är, som alla kan se, underkastad fysikaliska lagar, enligt vilka det är helt naturligt att en människa som har möjlighet att göra det onda kan göra det, om hon så väljer, och det är inte alls säkert att de onda följderna kommer att slå tillbaka mot henne, vare sig helt eller delvis. Om man har en dunk bensin och en tändsticksask så kan man sätta eld på sin fiendes hus och sedan undfly varje konsekvens av denna missgärning, om man har de världsliga makterna på sin sida. Innebär detta att en sådan förbrytelse inte alls kommer att få följder?
Förvisso inte! Det innebär endast att det fysiska resultatet hat visat sig, medan den moraliska konsekvensen har hållits tillbaka. Är det verkligen förnuftigt att tro att den aldrig skall visa sig? Om man tycker att den borde visa sig, så är frågan, var? Förvisso inte i denna värld, eftersom i denna fysiska värld manifesteras bara handlingarnas fysiska konsekvenser till fullo, medan förnuftsmässiga och moraliska följder inte kommer fram. Resultat och följder av denna högre kategori kan bara visa sig om en ny tingens ordning upprättas - en ordning där förnuftsmässiga och moraliska lagar regerar och där de fysikaliska lagarna är underkastade dem.
Detta är den tillkommande världen som, enligt vad vi tidigare sagt, är universums nästa utvecklingsstadium. På detta stadium kommer moraliska lagar att styra i stället för den fysikaliska. De förnuftsmässiga konsekvenserna av människans handlingar, vilka helt eller delvis hållits tillbaka i denna värld, kommer då att visa sig. Människans ställning kommer att bestämmas av hennes intellektuella och moraliska värde samt av hennes uppträdande i detta prövningarnas jordeliv. Där kommer man ej att finna en vis människa underställd en dumbom eller en moraliskt överlägsen människa i en sämre ställning än en usling, vilket ju är fallet i denna värld.

3e.
Det existerar ett Paradis och ett Helvete

Slutligen påstår denna trosuppfattning att det existerar ett Paradis och ett Helvete, vilket inte heller är orimligt. Om Gud kan skapa solen, månen, stjärnorna och jorden, varför skulle Han då inte kunna skapa Paradiset och Helvetet?
När Han håller rättegång och uttalar Sina domar och belönar de förtjänstfulla och straffar de skyldiga, så måste det finnas en plats där de förtjänstfulla kan njuta sin belöning- ära, lycka och salighet- och en annan plats där de fördömda kan känna sin förnedring, smärta och misär.
Efter att ha studerat alla dessa frågor kan ingen förnuftig person komma ifrån slutsatsen att tron på livet efter detta är det mest acceptabla för förnuftet, och det finns inget i denna tro som kan påstås vara orimligt. När dessutom en sann Profet som Muhammad (Guds frid över honom) har sagt att detta är faktum, och det inte innehåller något annat än det som är gott för oss, så är det uppenbart att visdomen ligger i att tro på det, och ej i att avvisa det utan några skäl.

Kärnan i de fem trosartiklarna som bildar basen för Islams struktur ligger innehållen i den korta mening som kallas Kalima-e-tayyibah. När man förklarar La ilaha illallah (det finns ingen gudomlighet utom Allah) så överger man alla falska gudomligheter och bekänner att man är en skapelse av den Ende Guden; och när man tillfogar dessa ord Muhammad-ur-Rasulullah, så bekänner man att Muhammad var en sann Profet (Guds välsignelser över honom).
Med denna bekännelse blir det obligatoriskt att tro på Guds natur och egenskaper, på Hans änglar, på Hans Uppenbarade Böcker och på livet efter detta samt att innerligt anstränga sig för att lyda Gud och dyrka Honom på det sätt som Profeten Muhammad (frid över honom) har undervisat oss. Häri ligger vägen till framgång och frälsning.

Okänd författare

 

TILL HUVUDSIDAN