Al-Masīh ʿĪsā ben Mariam

Förord

Synen och uppfattningen på Jesus skiljer sig avsevärt mellan Kristendom och Islam. Enligt Islam är Jesus en stor profet; enligt Kristendomen är han "son till Gud" eller "Gud själv".

Skillnaderna kan, enligt Islam, sammanfattas till fyra :

1 - Jesus har aldrig påstått vara "Gud".

2 - Han har aldrig dödats på korset.

3 - Jesus har förebådat Muhammads ankomst.

4 - Jesu återkomst (Jesu parousi), sker inom den islamiska religionen.

Innehållsförteckning

I - Jesu namn och titlar

II - Gud, Skaparen

III - Mariebebådelse och Jesu födelse

IV - Jesu två naturer

V - Jesus, Messias

VI - Jesu mission ; Jesus och Muhammad

VII - Jesus och treenighetensfråga

VIII - Jesus och korsfästelsens fråga

IX - Jesus och den Sista Stunden

X - Jesu återkomst

XI - Jesu liv och död efter återkomsten

 

I - Jesu namn och titlar

1 - Hans namn :

På syrianska språk : Yeshū' - på hebreiska : Yeshū'a - på arabiska hos de kristna : Yasū' - på arabiska hos muslimerna : 'īsā.

2 - Hans titlar :

Jesus nämns i Koranen i femton kapitel :

1) 'abd Allāh : Guds tjänare, varelse i teologi ('ebed i Gamla Testamentet, Isaia 42, 1, doulos i Nya Testamentet, Filip 2, 7).

Jesus är blott en 'abd, en varelse :

"Han var blott en tjänare som Vi bevisat nåd och som Vi framställde som exempel för Israels barn" (Koranen, kapitel 43, vers 59).

Jesu första ord var att erkänna och bekräfta sin status av "tjänare" :

"Han svarade : "Jag är förvisso Guds tjänare, Han har givit mig skriften och gjort mig till profet. Han har ock gjort mig välsignad, var jag än må vara, och ålaggt mig bönen och allmosan, så länge jag lever. Så ock att vara öm emot min mor, och Han har icke gjort mig tyrannisk och usel. Frid över mig den dag jag föddes, den dag jag dör och den dag jag blir uppväckt till liv ! " Detta är Jesus, son till Maria, Sanningens ord, han som de tvivlar på. Det tillkommer inte Gud att skaffa sig något barn. Honom allena all ära ! När Han beslutar en sak, säger Han blott "Varde" till den, och så varder det. Detta är en rätt väg". (Koranen, kapitel 19, verser 30-36).

2) Jesus, blott ett sändebud

Koranen säger också att Jesus är ett sändebud (rasūl) :

"Messias, Marias son, är blott en apostel, före vilken de andra budbärarna gått bort, och hans mor är ett sanningsvittne..." (Koranen, kapitel 5, vers 75).

3) Jesus, Guds ord, verbum Dei (kalimat Allāh )

Detta begrepp kan innebära 4 tolkningar :

- Jesus är förverkligandet av Guds skapande ord, uttalat vid den obefläcktade avlelsen. (se Koranen, 4, 169 - 19, 30 - 3, 42).

- Jesus är den bebådade profeten i Guds ord, som mottagits och predikats av de tidigare sändebuden.

- Jesus är Guds ord, därför att han talar å Guds vägnar till människorna för att vägleda dem.

- Jesus är ett ord av Gud, därför att han är ett glädjande budskap, dvs en god nyhet.

Samma begrepp betecknar också alla skapade ting, de är alla Guds ord (kalimāt Allāh ), därför att skapelseprocessen är ständigt pågående och att alla ting i existensen förekommer från ordet "Varde" (kun ) och att detta ord (kun ) är Guds ord.

4) Jesus och Guds ande (rūh Allāh )

För att kunna utföra sin mission, är Jesus stärkt av den heliga anden. Först vid hans födelse :

"Än när Gud sade : "Jesus, Marias son, kom ihåg min nåd mot dig och din mor, då Jag styrkte dig med Helighetens Ande, så att du talade till människorna både i vaggan och som äldre ! Jag lärde dig skriften, visheten, Tora och Evangelium, och än när du, på mitt bemyndigande, skapade liksom en fågel av lera och blåste i den, så att det, på mitt bemyndigande, blev en fågel, och du, på mitt bemyndigande, botade den blindfödde och den spetelske ! Och än när du, på mitt bemyndigande, upväckte de döda..." (Koranen, kapitel 5, vers 110).

Sedan när Jesus blev vuxen :

"Vi har givit Jesus, Marias son, de klara vittnesbörden och styrkt honom med Helighetens Ande" . (Koranen, kapitel 2, vers 253).

'īsā (Jesus) själv är också en förstärkande ande för de troende :

"... I dessas hjärtan har Gud inskrivit tron ; Han har styrkt med en ande från Sig ..." (Koranen, kapitel 58, vers 22).

 

II - Gud, Skaparen

Skapelsen är av fyra arter :

1 - En skapelse av Guds händer : Adam - frid vare med honom -

2 - En skapelse utigenom Adam : Eva - frid vare med henne -

3 - En skapelse utigenom Adam och Eva : deras avkommande

4 - En skapelse utan fader : Jesus - frid vare med honom -

Skapelsen av Jesus, säger Koranen, liknar Adams :

"Det är förvisso samma förhållande med Jesus inför Gud som med Adam ; Han skapade honom av stoft, sedan sade Han till honom : "varde !" och han vart" (Kapitel 3, vers 59).

 

III - Mariebebådelse och Jesu födelse

Maria är, enligt Koranen, den fullkomligaste kvinnan, den av Gud utvalda :

"Än när änglarna sade : "Maria, Gud har förvisso utkorat och helgat dig ; ja, Han har utkorat dig framför all världens kvinnor" (Kapitel 3, vers 42).

Bebådelsen skedde då hon, tillbakadragen i templet, fick besök av Guds ande :

"Kom ock ihåg Maria i skriften, hur hon drog sig undan från de sina till ett ställe i öster. Och tog en slöja för att dölja sig för dem, och hur Vi sände vår ande till henne och han syntes henne vara en mänsklig varelse utan brist" (Kapitel 19, verser 16-17).

Hon blev rädd och hennes omedelbara reaktion var följande :

"Hon sade : "Jag söker förvisso skydd mot dig hos Förbarmaren, så vitt du är en gudfruktig man" (Kapitel 19, vers 18).

Då fick hon det lugnande beskedet av ängeln :

"Han svarade : "Jag är utsänd av din Herre för att giva dig en ren och felfri son" (Kapitel 19, vers 19).

Men Maria, överraskad och förbluffad av ett sådant besked, svarade :

"Då sade hon : "Hur skall jag kunna få någon son, då ingen mänsklig varelse kommit mig vid och jag inte är någon synderska ?" (Kapitel 19, vers 20).

Ängeln gav henne tröst och övertygelse :

"Han svarade : "Så säger din Herre : "Det är lätt för Mig och det just för att Vi skall göra honom (dvs Jesus) till ett tecken för människorna och ett barmhärtighetsbevis ifrån Oss ; detta är en avgjord sak" (Kapitel 19, vers 21).

Skapandet av Jesus skulle bli enastående, ty Maria hade ägnat sin själ och kropp åt Guds tjänst, följaktligen kunde det inte ske på "vanligt sätt" :

"Så ock Maria, 'Imrāns dotter, som bevarade sin kyskhet och i vilken Vi inblåste Vår ande, som trodde på sin Herres ord och skrifter och hörde till de andaktsfulla" (Kapitel 19, vers 22).

Värken kom med rädsla för skandal men barnet skulle trösta sin mor. Hon hade lovat Gud att inte tala till någon människa. När folket började förebrå henne, pekade hon på barnet i vaggan som inte bara försvarade sin mor utan utropade samtidigt sin mission och de enastående egenskaper som Gud hade försett honom med.

"Han (Jesus) svarade : "Jag förvisso Guds tjänare ; Han har givit mig skriften och gjort mig till profet. Han har ock givit mig sin välsignelse, var jag än må vara, och ålagt mig bönen och allmosan, så länge jag lever. Och att vara öm mot min mor, och Han har icke gjort mig tyranisk och usel. Frid över mig den dag jag föddes, den dag jag dör och den dag jag uppväcks till liv !" Detta är Jesus, Marias son, sanningens ord, han, som de tivlar på. Icke tillkommer det Gud att skaffa sig några barn. Honom allena all ära ! När Han beslutar en sak , säger Han blott "varde" till den, och varder det". (Kapitel 19, verser 30-35).

En liten parentes, vad arvsynden beträffar. Enligt Islam finns det inte något begrepp om arvsynd. Emellertid finner man i al-Bukharīs- och Muslims hadithsamlingar att Jesus och hans mor har varit skyddade från Djävulen vid deras respektive födelse. Profeten Muhammad - Guds frid och nåder över honom - sade : "All nyfödd, son till Adam, är träffat eller utsatt för eggelse från Satan, utom Jesus och Maria, hans mor ; vid denna kontakt brukar barnet upphäva ett skri eller en jämmerrop".

 

IV - Jesu två naturer

Jesu personlighet präglas av två naturer. Den ena heter lāhūt (den gudomliga naturen) och betecknar den vitala kraften inuti alla tingen och varelser; den andra, nāsūt (den mänskliga naturen), betecknar det underlag som livgörs av anden.

Följaktligen kan man säga att :

1 - Från den ande, som ingivits av Ärkeängeln Gabriel - frid vare med honom - kunde Jesus återge liv åt de döda (yuhyi al-mautā )

2 - Från sin moder, fick han sin enastående ödmjukhet (al-tawādū' ).

Ursprunget till de olika aspekterna hos Jesus beror på att :

1- Han är Marias son på grund av sin jordiska form, det vill säga att han är man och därför Guds tjänare (abd Allāh ).

2 - Han är anknyten till Gabriel på grund av sin synbarligen mänskliga gestalt, det vill säga att han är ängel och därför Guds ande (rūh Allāh ).

3 - Jesus är anknyten till Gud på grund av sin livgörande kraft, det vill säga att han är Guds ord, verbum Dei (kalimat Allā ).

Mot denna bakgrund kan vi säga att endast Jesus har kunnat samla dessa olika drag eller aspekter i sin person.

 

V - Jesus, Messias

Man bör iakttaga skillnaden i betydelse om begrepp "messias". Inom Kristendomen gäller det efter en lång historisk perspektiv ; medan inom Islām, gäller det från och med födelsen, i en mer begränsad mening, dvs att Jesus är blott ett sändebud i en serie som avslutas med Muhammad - Frid vare med båda två.

Koranen opponerar sig kritiskt mot all lära som anser Jesus, Messias, "son till Gud".

"...Och de kristna säger : "Kristus är Guds son" detta är vad de för på tungan..." (Kapitel 9, vers 30).

Koranen förebrår de kristna för att ansett de skriftlärda, munkarna, Messias vara herrar vid sida om Gud.

"De har tagit sina skriftlärda och sina munkar till herrar i stället för Gud, och Kristus, Marias son, likaså. Men de har fått sig ålagt att endast dyrka en enda Gud. Det finns ingen Gud utom Honom allena all ära ! Han är fjärran från det de sätter vid Hans sida ! " (Kapitel 9, vers 31).

Följaktligen tar enighets- eller unicitetsläran bort allt kristet klang från ordet "Messias".

Muslimerna anser att det finns två rötter till ordet masīh (messias).

1) Masaha betyder gnida, frottera med händerna ; smörja

I passiv form (masīh ) är Jesus Messias :

- Därför att han blev smord genom välsignelser och heder (se Koranen, 19, 32).

- Därför att han blev täckt av Gabriels ving vid födelsen och skyddad från Satans styng.

- Därför att han var smord i Adam, som alla människor, men på ett visst sätt för att bli kastad in i Marias sköte.

I aktiv form (māsih ) är Jesus Messias :

- Därför att han smorde de blindas ögon för att hela dem (Koranen, 3, 49).

- Därför att han gned de sjuka med händerna.

- Därför att han använde en helig olja för att smörja.

2) Det andra roten är sāha som betyder : resa, vandra.

Jesus är en förebild för de som vandrar för Guds skull. Han är de irrandes imām enligt mystikerna.

 

VI - Jesu mission, Jesus och Muhammad

Jesu mission, enligt Koranen, består huvudsakligen i att bekräfta Guds alla budskap och att förkunna Evangeliet.

"Vi har ock låtit Jesus, Marias son, följa i deras fotspår till en bekräftelse på den Tora som kommit före honom, och Vi har givit honom Evangeliet, som innehåller vägledning och ljus, och det till en bekräftelse på den Tora som kommit före honom, till vägledning och maning för de gudfruktiga". (Koranen, kapitel 5, vers 46).

Därför uppmanas de kristna att följa sin egen skrift.

"Och må de, som fått Evangelium, döma efter vad Gud nedsänt däri. Men de som ej dömer efter vad Gud nedsänt, dessa är de ogudaktiga". (Koranen, kapitel 5, vers 47).

Jesu budskap, enligt Koranen, innehåller ytterligare två andra viktiga punkter : bekräfta Toran och förkunna Muhammads ankomst.

"Än när Jesus, Marias son, sade : "Israels barn, jag är sänd av Gud till er att bekräfta den Tora som kommit före mig, och bebåda ett sändebud som skall komma efter mig och vars namn är Ahmad." Men när han kom till dem med de klara vittnesbörden, sade de : "Detta är uppenbar trolldom". (Koranen kapitel 61, vers 6).

Vad namnets betydelse beträffar, bör man precisera att Ahmad betyder "mest prisad, berömd" som översatts på grekiska med Periklitós.

Det nya Testamentet (NT 16,7 - 14, 16 - 14, 26) talar om utsändningen av en Paraklet (på grekiska Parāklitos ) som betyder "advokat, rådgivare, tröstare".

De muslimska tolkarna anklagar de kristna för att ha ersatt den första meningen med den andra.

 

VII - Jesus och treenighetens fråga

Koranen förkunnar att Jesus är nära Gud :

"Än när änglarna sade : "Maria, Gud bebådar dig förvisso ett ord från Sig. Hans namn skall vara Kristus, Jesus, Marias son (al-Masīh 'īsā bnu Mariam), ärad både i detta och det tillkommande livet, en av dem som är Gud nära" (Kapitel 3, vers 45).

Jesus, för sin del, bekräftar Guds enighet :

"Gud är förvisso min Herre och er Herre, dyrka Honom alltså ! Detta är en rätt väg" (Kapitel 3, vers 51).

Mot denna huvudbakgrund vädjar Koranen till måttlighet och att inte överdriva ifråga om religion :

"Ni, som fått skriften, överskrid ej måttet i er religion och påbörda ej Gud vad som icke är sant. Messias, Jesus, Marias son, är blott Guds sändebud och Hans ord, det Han ingivit Maria och Hans ande ; tro alltså på Gud och Hans sändebud och säg ej : "De är tre", sluta med ! Det är bättre för er ! Gud är en enda Gud, Honom all ära ! Bort det att Han skall ha barn ! Honom tillhör vad som finns i himlarna och vad som finns på jorden ; ja, Gud är ett ombud som räcker till" (Kapitel 4, vers 171).

Varför Gud i Koranen uppmanar de kristna att inte dölja sanningen :

"Vantrogna är de som säger : Gud är förvisso den tredje av tre. Det finns ingen gud utom en enda Gud ..." (Kapitel 5, vers 73).

Förklaringen till att man inte får yttra sig på detta felaktiga sätt finns i själva Koranen :

"Det hålls ej ett förtroligt samtal mellan tre, utan Han den fjärde av dem, eller mellan fem utan Han är den sjätte av dem, och ej heller mellan ett mindre eller större antal än detta, utan Han är hos dem, var de än är" (Kapitel 58, vers 7).

Mot bakgrund av denna vers, kan man säga att om Gud hade varit "den tredje av tre" skulle Han tillhöra och vara av samma art av dessa tre.

Å andra sidan säger Koranen inte att "tre" är osant, eftersom det finns, som några mystiker förklarar, den timliga existensen (al-hadīth ) och den som ger den (al-muhdith ), och den som får den (al-muhdath ). Följaktligen har, den som säger tre, inte varit vantrogen eller dolt sanningen, utan han gjorde det när han sade att Gud är "den tredje av tre". Där ligger vantron. Hade han i stället sagt "Tre av två" skulle han ha talat rätt och sant. Man bör komma ihåg vad sade profeten Muhammad - Frid och nåder över honom - till den bekymrade Abū Bakr, när båda två gömde sig i grottan för att komma undan sina förföljare, "Vad säger du om två, av dem är Gud den tredje ?" Så lyder den rätta formuleringen enligt Islām.

 

VIII - Jesus och korsfästelsens fråga

Två synpunkter bör preciseras.

1- Har Jesus verkligen blivit korsfäst och därmed dött på korset ?

Gud i Koranen svarar på följande sätt : "Och på grund av att de sade : "Vi har förvisso dödat Kristus, Jesus, Marias son, Allāhs sändebud". Men de har varken dödat eller korsfäst honom, utan det tycktes dem blott så, och de som tvistat därom, har sannerligen svävat i tvivel. De har inte haft någon kunskap om honom, utan endast antaganden att rätta sig efter. De har ej dödat honom i verkligheten, utan Gud har upptagit honom till Sig, ty Gud är Väldig och Vis". (Koranen, kapitel 4, verser 157-158).

Detta är inte så förvånande om man kommer ihåg hur det gick till för profeten Henoch (Idrīs - frid vare med honom) :

"Kom ock ihåg Idrīs i skriften ! Han var förvisso en sannfärdig man och en profet. Och Vi upphöjde honom till en hög rang". Koranen, kapitel 19, verser 56-57).

Henoch eller Idrīs är inte död utan levande som Jesus eller 'īsā. Hur gick det till ? Detta utgör ett mysterium, även om det finns olika teorier bland muslimerna. Inom Islām finns några mysteria, som till exempel ödet i det goda och det onda, handlingsfriheten (le libre-arbitre ) eller förutbestämdheten, m m. Men alla muslimer är dock överens om :

- att neka korsfästelsen

- att Jesu död på korset skulle betyda en seger för hans bödlar. Men "Gud överlämnar ej de som försvarar Honom" (Koranen, kapitel 22, vers 40)

- Gud överlistar stämplingarna av Jesu fiender : "De stämplade, men Gud stämplade ock ; ja, Gud är bäst av dem, som stämplar" (Koranen, kapitel 3, vers 54).

2 - Om Jesus inte dog på korset, dog han av naturlig död ?

Svaret, som sagt, är att Koranen förkastar detta (se ovannämnda verser). Följaktligen finns inte någon särskild uppståendelse för Jesus, eftersom han inte dog på korset. Men vid de sista tiderna skall han återkomma och dö en naturlig död.

Verbet som används i Koranen för att tala om återtagandet av själarna är tawaffā som syftar på de sovande, inte verbet amāta som betyder döda, att låta någon dö :

"Han är ock den som tar er till Sig om natten ..." (Koranen, kapitel 6, vers 60).

Vad Jesus beträffar används verbet tawaffā två gånger i Koranen: "Än när Gud sade : "Jesus, Jag skall förvisso taga dig hädan, upphöja dig till Mig och befria dig från dem som är vantrogna ..." (Koranen, kapitel 3, vers 55 - se också 5, 119).

Sammanfattningsvis kan man säga :

- att det skedde en skenbar "död",

- följd av en upptagning och en upphöjning,

- som skall leda till en återkomst (parousia ) till jorden,

- Jesus, efter det, kommer att dö av naturlig död,

- Jesus kommer därefter att delta i den stora allmänna gemensamma uppståndelsen.

 

IX - Jesus och den Sista Stunden

Vid den nattliga himmelfärden (koranen, kapitel 17, vers 1) träffade Muhammad - frid vare med honom - Jesus. Tillfrågad om den sista stunden, svarade Jesus sålunda : "Till mig har man givit kunskap om vad som förekommer före dess uppkomst, dvs dess signaler och tecken. Men vad dess uppkomst beträffar är det endast Gud allena som vet när den skall ske."

Det betyder att Jesus har en särskild kunskap om Stunden. Han vet om dess existens och tecken, men inte om dess exakta datum.

Om den allmänna Domedagen, säger Gud i Koranen : "Och på uppståndelsens dag skall han (Jesus) vittna mot dem" (Kapitel 4, vers 159). Det betyder att Jesus kommer att vittna, på domedagen, mot de kristna genom att anklaga dem för att ha betraktat honom och hans mor vara lika med Gud. Jesus kommer emellertid inte att vara deras domare.

 

X - Jesu återkomst

1 - Jesu återkomst bekräftas i fyra verser i Koranen.

Två av dem framställer att Jesus kommer att tala till människorna i vaggan och när han blir vuxen (kahlan ) (se Koranen, 3, 46 och 5, 110).

I en annan vers, sägs det att skriftens folk (dvs judar och kristna) kommer att tro på 'īsā ben Mariam (Jesus son till Maria) innan han dör.

"Och det finns ingen bland dem, som fått skriften, som ej skall tro på honom före döden, och på uppståndelsens dag skall han vittna mot dem". (Koranen, kapitel 4 vers 159).

Den huvudvers som, emellertid, syftar ännu mer till Jesu återkomst är följande:

"Han skall sannerligen vara ett förebud till Stunden ; tvista då icke därom, utan följ mig. Detta är en rätt väg". (Koranen, kapitel 43, vers 61).

2 - Var skall Jesus uppenbaras ?

I Damaskus vid minareten av Omayyadernas Moské, vid gryningen.

Den imām som skall leda tidebönen på denna tid, drar sig tillbaka för att lämna företrädet till 'īsā ben Mariam (Jesus). Men denne säger : "Denna tidebön åligger dig". Visdomen bakom det, är att visa inför alla muslimer att Jesus återvänder som muslim inom den islamiska religionen genom att be bakom denna imām. Efter denna bön, är han ledare för alla troende.

3 - När uppenbaras Jesus ?

Det blir inte före att Antekristen har kommit för att försöka vilseleda mänskligheten. Antekristen, själv, skall uppenbaras mellan Irak och Syrien (en annan hadith säger från Ispahan, en stad i Iran).

Först kommer han att påstå att han är "profet" sedan när hans makt har vuxit då hävdar han att han är "Gud". Han sprider ofärd på jorden under 40 dagar, den första dagen är som ett år, den andra som en månad, den tredje som en vecka och resten som vanliga dagar. Antekristen kommer att tränga in sig i alla städer utom tre som är skyddade från honom : Mekkah, Medinah och Moskén i Jerusalem.

När 'īsā ben Mariam (Jesus) återvänder, flyr Antekristen.

4 - Jesus gärningar och handlingar

Anledningen till att Jesus skall be bakom denna imām (som sägs vara al-Mahdī) är också för att bevisa inför alla människor att han blott är Guds tjänare; det gäller att vittna om tron på en enda Gud. Detta är den första av Jesu handlingar.

Sedan kommer Jesus att krossa korset och utplåna svinet.
Varför detta? För att besvara frågan bör man komma ihåg en händelse när en delegation av kristna kom till profeten Muhammad - frid vare med honom.

De började inleda en polemik om Jesus. Muhammad svarade : "Han är Guds tjänare och Hans sändebud".

De frågade : "Visa oss en varelse, som Gud har skapat utan far, som livgör de döda och som har upptagits som son !".

Då svarade Muhammad : "Ta emot Islām !" dvs lyd Guds vilja.

De sade : "Vi har redan varit "muslimer" (dvs underkastade Guds vilja) före dig !".

Då svarade han till dem : "Ni ljuger ! Det som hindrar er att ta emot Islām är tre saker :

1) Ätandet av svinkött (dvs ett hinder på det fysiska planet)

2) Korsets dyrkan (dvs ett hinder på det subtila eller psykiska planet)

3) Ert påstående att Gud har en son (dvs ett hinder på det andliga planet)

När delegationen frågade : "Vem är far till Jesus ?" då uppenbarades denna vers av Koranen :

"Det är förvisso samma förhållande med Jesus inför Gud som med Adam ; Han skapade honom av stoft, sedan sade Han till honom : "Varde !" och han vart" (Koranen, kapitel 3, vers 59).

4) Jesu kamp

'īsā ben Mariam kommer att kämpa mot alla som inte tror på honom. Då förstår man varför han sade tidigare :

Non veni pacem mittere sed gladium - ouk èlthon balein efènèn alla makhairan = "Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärdet". (NT, Mattias 10, 34).

'īsā kommer att omedelbart rikta sig mot Antekristen för att döda honom. Denne smälter som salt i vattnet, men Jesus hinner dödar honom, innan han försvinner, med en spjut eller med en enda blick.

Därefter finns det endast en enda tro, en enda församling, ett enda samfund : alla skriftens folk kommer då att tro på honom, inom en enda religion, Islam, alla andra religioner kommer att försvinna.

Jesus kommer också att valfärda med de troende till Mekkah, besöka Medina och få ett tydligt svar på sin hälsning till profeten Muhammad - frid vare med dem båda - .

Sedan får Jesus en uppenbarelse om att han måste förskansa sig med de troende i Jerusalem mot Gog och Magog som skall sprida ofärd på jorden. Inga människor kan motstå dem. Men genom böner kommer de att utplånas allesammans.

5) Jesu tid

Under Jesu härliga tid nedsänds välsignelser från himlen och det kommer andra välsignelser från jorden. Välståndet sprider sig jorden runt, strävan efter att samla eller dela ut allmosan behövs ej mera. Freden härskar, hatet försvinner och frid råder överallt, till och med i djuriket. Jesus skipar rättvisa på jorden. På hans tid finns få araber men många muslimer.

 

XI - Jesu liv och död efter återkomsten

Jesus, enligt utsagorna (al-ahādīth ), kommer efter återkomsten, att gifta sig och få barn. Han skall leva på jorden i 40 år.

När han dör blir han begravd mellan Muhammad och Abū Bakr (den första khalifen) i Medina. Alla de troende kommer att be för Jesus när denne skall träffa sin Herre.

Efter Jesu död, får han en efterträdare vars namn är al-Muq'ad. När denne efterträdare dör, försvinner Koranen tre år senare från de troendes bröst och från alla koranexemplar. Det är då som uppståndelsens dag kommer att ske när som helst, fast den skall ske på dagen, inte på natten.

Men Gud vet mest och bäst.

HV