Berättelsen om lejonet

Om lejonet, mössen, ormen & honungskakan

Imam Ghazali berättade om en man som gick i djungeln. Ett rytande lejon sprang mot honom och mannen sprang från det så fort han kunde. Han såg en brunn framför sig och hoppade in i den för att undgå lejonet.

När han föll in i brunnen grep han tag i ett rep och räddade sig. Mannen var så lättad, men när han tittade ner såg han en stor orm vid botten av brunnen. Den hade sina käkar brett öppna redo att svälja honom.

Mannen tittade upp och såg två möss som gnagade på repet, en svart mus och en vit. Lejonet stod fortfarande utanför brunnen och väntade.

Med bultande hjärta undrade människan hur han kunde fly från allt detta. Just då märkte han att en honungskaka hängde framför honom, med utsökt honung som droppade från den. Han lade fingret i honungen och stack den i munnen. Det var gott och för ett ögonblick glömde han lejonet, ormen och de två mössen som tuggade på repet.

Imam Ghazali förklarade att lejonet är som dödens ängel som alltid hänger över oss. Ormen var som hans grav som alla människor kommer att möta. Den svarta musen och den vita musen var som dag och natt som alltid tuggar bort vårt liv (repet). Honungen var som denna dunya (livet) som med sin korta, flyktiga sötma får oss att glömma döden och det eviga livet.

{ Det nästa livet skall förvisso bli bättre än det första! }
93-4