I förmodern tid var sökandet efter kunskap alltid ett sökande efter kunskap om sig själv (om själen) i förhållande till Allah - Gud (må Hans Majestät vara upphöjd).
I och med renässansen, ’upplysningen’ och därefter kom människor att tro att de kan utveckla sig själva och sin värld utan en gudomlig vägledning.
Att förkasta dem gudomliga uppenbarelserna och försöka sig på att leva utan gudomlig vägledning är själva innebörden av moderniteten. (Det är ett fenomen och en utveckling som inte har dess like någon annanstans på jorden, men idag har modernitetens idéer spridit sig över hela världen.)
Det väsentliga i moderniteten (och postmoderniteten) är att man förkastar dem ädla sanningarna som alla religioner håller som heliga. Dessa sanningar sammanfattas fint av Islams tre principer:
Tawhîd (Allahs - Guds enhet), profetskapet och hemkomsten (återvändandet till Allah).
Alla religioner och visdoms-traditioner accepterar att den Högsta Verkligheten är En Enda.
Alla erkänner att visdom och vägledning kommer endast från denna Högsta Verklighet och att människorna kan inte hitta permanent lycka utan Guds hjälp.
Hela poängen med traditionen är att sanning och äkthet måste vara rotad i (det Gudomliga) Ursprunget, och att nycklarna till sanningen finns i det som har överförts (traderats = tradition) från förr, ända tillbaka till profeterna och budbärarna (frid vare med dem alla). Samtidigt måste traditionen vara som ett levande träd, det vill säga det räcker inte att ha rötter i det förflutna om trädet ändå dog under tiden.
*Tradition har ingenting att göra med människors seder och bruk från förr, men förstås som en *uppenbarad* tradition, dvs. de gudomliga ordningens visdomar och principer som uppenbarades eller avslöjades för mänskligheten sedan urminnestider.
Få personer är optimistiska om våra chanser att hålla världen relativt sund på lång sikt när de ser på kraftenerna som släpptes fram av dem moderna vetenskapliga ’framsteg’.(2)
Vi har lärt oss i vår (post-)moderna epok att vi är helt och hållet kapabla att göra slut på världen genom våra egna ansträngningar; det behövs inget övernaturligt ingripande av den typen som människorna förr tycks ha föreställt sig.
(2) Bomberna, de genetiskt modifierade mikroberna och virus, sorter av giftgas, kraften i mental manipulation genom elektroniska medier, och så vidare.
De muslimska länder lider också av förlusten av en andlig grundning eller etablering på grund av Islams politisering (= modernisering) och den resulterande fientligheten mot traditionella attityder och karaktärsdrag. Muslimsk modernism har brännmärkt Sufism som någonting främmande för Islam, och på så sätt har muslimerna avskurits från hjärtat av deras tradition.
Ahmet Faruk Çağlar